Christian Azar har rätt – men har han beröringsskräck för bioenergi?

I Dagens Nyheters kultursektion finns idag en mycket läsvärd artikel om klimatpolitik av professor Christian Azar från Chalmers. Tidningens kulturdel har bjudit in en rad kända debattörer, svenska och utländska, för att skriva om klimatfrågan. Christian Azars analys är helt rätt, vi kan instämma i alla hans huvudteser:

• Problemet är inte att det saknas tekniska lösningar. Tvärtom, det finns lösningar.
• Problemet är att det saknas politisk vilja och handlingskraft.
• Man måste på politisk väg införa starka styrmedel, främst ett pris på koldioxidutsläppen.
• Starka krafter håller emot, främst inom fossilbränsleindustrin. Dessa krafter får stöd av konservativa politiker, t ex republikanerna i USA.
• Lösningen på problemen är inte i första hand att enskilda individer ändrar sin livsstil.

Azar skriver: ”Klimatfråga är, liksom alla stora miljöproblem, ett kollektivt problem och kollektiva problem löses bäst genom gemensamma åtgärder. Kom ihåg: Inga större miljöproblem har lösts genom att individer frivilligt ändrat sitt beteende.”

Azar tar exempel som ozonfrågan, svavelhalt i diesel och katalysatorer på bilar, för att bygga under sitt argument.

Han har helt rätt. Hotet mot ozonskiktet hanterades inte genom att enskilda individer avstod från att köpa sprejburkar eller bytte till freonfria kylskåp, eller ännu värre: avstod från kylskåpet för att istället bygga jordkällare. Problemet skulle aldrig ha kunnat lösas genom att enskilda individer agerade. Problemet löstes genom att politiker och regeringstjänstemän från jordens alla hörn samlades och skrev under ett protokoll i Montreal 1987 om att stoppa utsläppen av ozonnedbrytande ämnen. Idag är konventionen antagen av 197 länder, och utsläppen har reducerats drastiskt.

Man måste naturligtvis göra på samma sätt med utsläppen av koldioxid och andra klimatgaser. Problemet är inte att kunskapen och tekniken saknas. Problemet är att den politiska viljan saknas och att motkrafterna hittills varit alltför starka.

En sak saknar vi i Christian Azars artikel. Bioenergin. Han beskriver hur Sverige har lyckats reducera utsläppen av koldioxid från värmeproduktion, men nämner inte att det handlar om massiv introduktion av biobränslen. Istället är det enbart sol och vind som är lösningen för Christian Azar (rubriken lyder ”Sol och Vind är världens framtid”). Det är ytterligare ett exempel på den beröringsskräck kring bioenergi som drabbats många miljödebattörer på sistone.

Vi har inget emot sol och vind. Men det billigaste och enklaste sättet att fånga solens energi är att utnyttja växterna. Och det behövs förnybar energi som kan lagras som bränslen även i ett förnybart energisystem med mycket sol och vind.

/Kjell