Åsa Romson vill ta bort underlaget för grön el

Ett av hennes huvudbudskap var att miljonprogrammets bostadsområden måste rustas upp och energieffektiviseras. Målet är att ”alla miljonprogramsbostäder är upprustade till lagom standard och hög energieffektivitet senaste 2025”. 

Det är troligt att en hel del av de berörda bostäderna kommer att byggas om de närmaste tio åren. Det är förstås bra. En hel del av de här husen är slitna och behöver rustas upp. I samband med ombyggnaden är det naturligt att se över energisystemen och genomföra lönsamma åtgärder för effektivisering. Men ska man gå längre än så? Miljöpartiet vill införa en skattesubventionering genom ett ROT-avdrag även till hyresbostäder. Redan idag skattesubventionerar vi ju reparationer i småhus, så varför inte också i flerfamiljshusen?

Flera frågor inställer sig emellertid:
Om det finns ett finansiellt utrymme i statens budget att subventionera klimatåtgärder, direkt eller indirekt, ska man då i första hand rikta subventionen mot energieffektivisering av flerfamiljshus? Subventionen innebär ju att man anser att husen måste effektiviseras mer än vad som är ekonomiskt motiverat. Finns det inte andra åtgärder som är mer angelägna, t ex i transportsektorn?

Uppvärmning är i Sverige idag i stort sett fossilfri. I småhussektorn är oljepannorna nästan helt borta. I fjärrvärmen, som försörjer mer än 90 procent av alla flerfamiljshus, sker över 70 procent av energiinsatsen med biobränslen eller avfall. Den återstående delen är till stor del spillvärme, av vilken en hel del kommer från skogsindustrin, som använder biobränslen för sin energiförsörjning. Dessutom kommer en del värme från stora värmepumpar som tar värme ur avloppsvatten. Bara 8 procent av all fjärrvärme produceras idag med fossila bränslen. Andelen sjunker år för år.

Att spara på fjärrvärmen ger därför i stort sett ingen klimatnytta. Nästan all den energi man sparar in är förnybar, klimatneutral energi eller avfalls- och spillvärmeenergi som annars går förlorad. För fastighetsägarna och hyresgästerna är det förstås en fördel att få en lägre energiräkning, men bara så långt som det ger plus i den totala kalkylen. Onödigt stora investeringar i effektivisering leder bara till onödiga kapital- och räntekostnader.

Åsa Romson vill att staten till stor del tar över denna överkostnad. Hon sa så här i Rinkeby: ”Höga klimatambitioner gynnar hela samhället och sådana investeringar ska inte läggas på enskildas hyra”. 

Alltså: Vi ska i klimatets namn genomföra olönsamma effektiviseringar i flerbostadshusen och staten ska stå för extrakostnaden. Men klimatnyttan är nära noll.

Det finns ytterligare en hållhake.

Fjärrvärmenäten fungerar som värmesänka för kraftvärmeverk. Man kan producera el och värme i en gemensam process. Om värmesänkan minskas blir det också mindre elproduktion. Alternativt måste man köra biokraftvärmeverken med kylning utan att ta vara på värmespillet. Om vi tar bort en stor del av fjärrvärmebehovet tar vi också bort en stor del av biokraften, som är Sveriges tredje största elproduktionsform efter vattenkraft och kärnkraft. Biokraften ger idag omkring 12 TWh el, motsvarande tre reaktorer av Barsebäckstorlek. 

Biokraften har en stor fördel – den produceras på vinterhalvåret då det går åt mycket el, den är stabil och inte variabel som vind- och solkraft, och den har låga överföringsförluster eftersom produktion och användning ligger nära ihop. Biokraften är en stor tillgång om man som miljöpartiet vill avveckla kärnkraften.

Åsa Romson tycks vara omedveten om sambandet eftersom hon i talet sa: ”Här finns en miljon bostäder som om de klimatanpassades skulle spara in utbyggnaden av minst 150 kraftvärmeverk”.

/Kjell