Tillbaka

När målen redan är nådda – då blir de bromsar

Vi har varnat för detta! Om vi har för låga mål i klimat- och energipolitiken, och når dem i förtid, blir de istället bromsar och tak för utvecklingen. Det är precis vad som nu händer. Regeringskansliet använder de uppnådda målen som ett argument för att stoppa utvecklingen. Den lagrådsremiss om skatten på biodiesel som lades i fredags är ett bevis på detta.

Lagrådsremissen ”Ändrad beskattning av vissa biodrivmedel” läggs mitt i valrörelsen, några dagar efter att Alliansens partiledare stod på Stora torget i Sundsvall och presenterade sina förslag om miljöbilar. Men det här förslaget fick inte ens ett pressmeddelande på regeringens hemsida. Det finns skäl för det. Ett förslag som innebär skattehöjning på ett miljöbränsle och högre utsläpp av klimatgaser är inte så mycket att skryta med i valrörelsen.

I lagrådsremissen, som blir en del av höstens budget om juristerna inte har några invändningar, finns bland annat förslaget om att lägga en kraftig skatt på biodiesel, FAME gjord av rapsolja.

Svebio lämnade för några veckor sedan ett remissvar om förslaget. Vi påpekade, som många andra remissinstanser, att förslaget leder till större utsläpp från fossil diesel och att det därför motverkar klimatpolitiken.

Regeringen har svarat på kritiken. Och svaret är märkligt. Jag citerar hela stycket (under rubriken ”Effekter för miljön”):

Förslaget bedöms inte försämra biodrivmedlens konkurrensvillkor i en sådan utsträckning att målet om att minska klimatgaserna med 40 procent påverkas. Förslaget bedöms inte heller påverka möjligheterna för Sverige att uppfylla målet om 50 procent förnybar energi i Sverige 2020 (Nej, tacka för det, vi har ju redan nått 51 procent: min anmärkning). Sverige har ett mål om 10 procent förnybart i transportsektorn 2020. Den förnybara andelen i transportsektorn beräknades av Energimyndigheten uppgå till 12,6 procent2012. Andelen förnybart i transportsektorn ökade 2013 preliminärt till 15,6 procent. Förslaget bedöms inte riskera uppfyllandet av målet om 10 procent förnybart i transportsektorn.

Man medger tidigare i texten att användningen av FAME kommer att minska jämfört med dagens läge och skattenivå. Naturligtvis är det så! Med dagens skatt och kostnadsnivå lönar det sig att byta till biodiesel, för den är billigare än fossil diesel. Det tycker vi är bra klimatpolitik. Men EU:s statsstödsregler, som ensidigt bestäms av EU-kommissionen, säger att man inte får göra så. Det förnybara drivmedlet måste vara lika dyrt som det fossila, annars är det ”överkompensation”. Alltså slår vi till med en skatt, så att den klimatvänliga biodieseln inte kan priskonkurrera. Statsstödsreglerna fungerar alltså som en garanti mot konkurrens, en garanti för det fossila bränslet!

Det leder förstås till högre utsläpp. Det finns inga tekniska och marknadsmässiga hinder för att använda mer biodiesel. Men genom EU:s regelverk skyddas de fossila bränslena på marknaden. Men regeringen tycker alltså inte att det här gör något. Vi har ju redan nått våra mål. Vi har redan mer än 50 procent förnybart, och vi har mer än 10 procent förnybart i transportsektorn.

Men vem har sagt att det är optimal klimatpolitik att bara ha 10 procent förnybart i transportsektorn, dvs 90 procent fossilt? Och vem satte målet 10 procent? Det var ett mål som formulerades för hela EU, lika för alla EU-länder, oberoende av förutsättningar. Sverige hade redan kommit en bit på väg, bland annat på etanolmarknaden, när målet sattes. Dessutom hade vi redan då en hel del förnybar el för våra tåg, mer än i de flesta andra EU-länder. Vi är inte heller tvungna att nöja oss med EU-målet. Finland har antagit ett 20-procentsmål, för att ge plats för mycket biodrivmedel från sin skogsindustri. Sverige borde förstås ha gjort samma sak för flera år sedan, när vi såg att målet höll på att nås i förtid.

Och vad finns det för skäl att hålla igen och stanna upp när delmålen har nåtts? Det är väl ändå slutmålet som är det viktiga? Vi ska ju ha en fossiloberoende fordonsflotta 2030 och ett klimatneutralt Sverige senaste 2050. För att nå de målen måste vi agera nu, och inte bromsa. Och klimatet mår bara bättre om gör saker snabbt istället för att avvakta EU:s saktfärdiga planer. Det är klimatet som är det viktiga, inte tidplanen.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer