KLOKT-stöd, inte så klokt förslag av vår nya regering
Vår nya rödgröna regering vill införa ett nytt stöd till lokala och regionala klimatinvesteringar, som man kallar KLOKT-stöd. Det liknar mycket de stöd som tidigare kallats LIP och Klimp. Modellen var möjligen klok när det först infördes, men idag är det inte lika klok politik.
När Göran Persson valdes till partiledare 1995 höll han ett mycket uppmärksammat tal på temat ”det gröna folkhemmet”. För att genomföra detta gröna folkhem ville han engagera alla kommuner runtom i landet och regeringen anslog därför en hel del pengar till lokala investeringsprogram (LIP), med syfte både att minska utsläppen och skapa sysselsättning – gröna jobb. Beslutet om LIP togs 1998 och under åren 1998 – 2002 anslogs 6,2 miljarder till LIP. Man kom att använda 4,3 miljarder av dessa anslag, men genom att kommuner och andra aktörer bidrog användes 16 miljarder till miljö- och klimatinvesteringar under LIP-åren.
Sedan kom Klimp, klimatinvesteringsprogrammen, som sammanlagt fördelade omkring 1,2 miljarder under åren 2003 – 2008. Eftersom programmen var fyraåriga, kom de sista pengarna att förbrukas 2012. Klimp ledde till totala investeringar på omkring sex miljarder i 751 åtgärder inom 124 program.
Det nya KLOKT-stödet kommer att vara 200 miljoner första året, och sedan 600 miljoner om året i tre år, totalt två miljarder under fyra år.
Stöd av den här typen har en modell som innebär att en eller flera statliga myndigheter på regeringens uppdrag fördelar pengar till projekt ute i kommuner och företag. Många söker pengar, men bara en del får. När det gäller Klimp fanns det ansökningar för sex gånger så mycket åtgärder som sedan fick stöd. Det blir alltså fler besvikna än glada mottagare.
De åtgärder som genomförs är sådant som kommunerna inte anser sig ha råd att göra inom ramen för sitt normala samhällsbyggande, får man förutsätta. Inom Klimp gick en mycket stor del av pengarna till att bygga biogas – både rötningsanläggningar, distributionsanläggningar, pumpar och inköp av fordon. Dessutom användes mycket pengar till att bygga ut fjärrvärmenät, exempelvis på mindre orter. Åtgärder för att stimulera kollektivtrafik och cykling var också populära åtgärder.
Det råder stor osäkerhet om hur stort bidrag till utsläppsminskningarna i Sverige som de här stöden gett. Utvärderingen av Klimp säger att man lyckades sänka utsläppen med 0,9 procent genom åtgärderna – cirka 600 000 ton CO2. Vi vet samtidigt att utsläppen totalt minskade med 18 procent under ”Klimp-åren” 2003 – 2012. Sannolikt har den stora minskningen av utsläppen främst berott på att koldioxidskatten höjdes kraftigt under de här åren i början av 2000-talet (den gröna skatteväxlingen), genom introduktionen av biodrivmedel, genom att fordonen blivit mycket effektivare, och genom elcertifikatsystemet som innebar att biokraft slog ut fossil kraft. Utanpå det kom oljeprishöjningarna från 2005 och framåt. Klimp hade sannolikt marginell betydelse jämfört med sådana generella styrmedel och prisförändringar.
Jag säger inte att LIP och Klimp var meningslösa program. De ledde till att en mängd åtgärder genomfördes, och framför allt skapade de i starten en ökad mobilisering ute i kommunerna. Det var också en naturlig fortsättning på det som kallades Agenda 21, och som startade med miljökonferensen i Rio 1992.
Idag är läget ett annat, och det känns otidsenligt att återigen sätta kommunernas politiker och förvaltningar i grupparbete för att skaka fram nya lokala klimatprogram. Klimatarbetet borde vid det här laget vara en naturlig del av deras samhällsplanering.
Regeringen föreslår dessutom särskilda pengapotter till att rusta upp miljonprogrammets bostäder och skolor, för att stimulera kollektivtrafik ute i kommunerna och för att genomföra klimatanpassning. Också här lär modellen bli att kommunerna ska skriva ansökningar och få pengar av ”snälla farbror staten”. Vad ska KLOKT användas till när man redan får särskilda pengar för de här åtgärderna? Ska det återigen bli ett extra biogasstöd, utöver skattebefrielse, metangasreduceringsstöd och stöd för gaspumpar? Om det behövs ett sådant extra biogasstöd är det väl bättre att kalla det ”investeringsstöd till biogasanläggningar”. Cykelbanor bör kommunerna bygga utan statliga stimulanser. Utbyggnad av fjärrvärmenät på mindre orter kan behövas, men också sådan utbyggnad bör ske på företagsmässiga grunder.
Rödgröna partier har alltid haft en förkärlek för riktade stöd, det må kallas LIP, Klimp eller KLOKT, eller vara specialstöd till biogas, solceller, miljöbilar eller havsbaserad vindkraft. Vi tycker att det är bättre med starka generella styrmedel, så att marknadens aktörer, företagen och deras kunder, kan agera fritt. På så vis skapas bästa klimatnytta till lägsta kostnad. Det är en bättre modell än att fylla i ansökningsblanketter och vänta på att staten ska ge bidrag.
/Kjell