Tillbaka

Fyra reaktorer bort, sex kvar – räcker avvecklingen för balans på elmarknaden?

Om några år kommer fyra av dagens tio kärnkraftsreaktorer att vara stängda.

Detta enligt besked som kommit från huvudägarna Vattenfall och Eon. De fyra ska läggas till de två reaktorerna i Barsebäck som avvecklades 1998 och 2005. Före 2020 kommer alltså hälften av Sveriges ursprungligen tolv kommersiella reaktorer att vara avvecklade.

Det betyder dock inte att hälften av kärnkraftskapaciteten kommer att vara nedsläckt. De reaktorer som blir kvar är de nyare och större reaktorerna och de som avvecklats är de äldre och mindre. Om man räknar på installerad effekt handlar det om att man kommer att avveckla 2 883 megawatt (MW), men behåller 6 711 MW. Det betyder att ungefär 30 procent av den nuvarande kärnkraften försvinner. De två Barsebäcksreaktorerna var på tillsammans 1 200 MW. De sex reaktorer som redan avvecklats eller kommer att avvecklas i närtid står för cirka 38 procent av den kärnkraft som installerats i Sverige genom åren. 

Eftersom kärnkraften stått för omkring 40 procent av elproduktionen under senare år, betyder den nu planerade avvecklingen att 12 procent av den svenska elproduktionen tas bort (30 procent av 40 procent).  När en del debattörer låtsas som om halva elproduktionen hotas så överdriver de alltså rätt grovt 

Om man räknar som andel av den totala svenska energiförsörjningen står de fyra reaktorerna för ännu mindre, omkring 5 procent (20 TWh av 400 TWh). 

Gamla produktionsanläggningar tas ur drift, eftersom underhållskostnaderna ökar och tillgängligheten minskar. Det är normalt.  Men att reaktorerna är gamla och dyra är inte den enda orsaken till Vattenfalls och Eons beslut. Nej, en minst lika viktig förklaring är den stora överkapaciteten i elproduktionen och de pressade elpriserna som är en direkt följd av överkapaciteten. Under försommaren har spotpriset på Nordpool gång på gång gått ner under 5 öre/kWh, alltså nära noll. Någon gång i sommar kan Sverige få negativa elpriser, förutspår Dagens Industri i en artikel 22 juni. Det kommer att hända någon dag under industrisemestern när elförbrukningen är låg och det samtidigt blåser., eftersom vi har relativt mycket vindkraft i den svenska elproduktionen. 

Negativa elpriser har redan förekommit upprepade gånger i Tyskland och Danmark. I våras var elpriset vid ett tillfälle nere på minus 6 eurocent/kWh (minus 55 öre) på den tyska elbörsen. Det är svårt att förstås vad negativt elpris betyder. Den som använder elen får i princip betalt för att ta hand om den! Ett är säkert – producenterna tjänar ingenting när elpriset är negativt. Ingen vill ha deras produkt. Det blir som att försöka sälja ullvantar på en solig badstrand i juli. 

Obalansen på elmarknaden är en produkt av motstridiga politiska beslut. Man kan säga att politikerna medvetet har skapat obalansen, kanske utan att riktigt förstå vad de gjort. Före 2009 var målsättningen att man skulle tillföra ny förnybar el, via elcertifikatsystemet, för att kunna avveckla kärnkraft i ordnad takt. Genom energiöverenskommelsen 2009 övergavs den linjen. Man utvidgades det svenska elcertifikatsystemet, och 2012 kom också Norge med. Samtidigt släppte man kopplingen till kärnkraftsavveckling, och lämnade över den frågan till marknaden. Fram till den norska anslutningen 2012 ökade Sverige den årliga produktionen av förnybar el med ungefär 14,8 TWh. Tillsammans med Norge ska vi nu öka produktionen med 26,4 TWh åren 2012 – 2020, varav hälften finansierat av Sverige. Dessutom kommer Riksdagen att besluta om att tillföra ytterligare 2 TWh genom att höja ramen så att Sverige ska bekosta sammanlagt 30 TWh ny förnybar årlig elproduktion till 2020. Tillsammans med Norge blir det alltså ett tillskott på 43,2 TWh. Hur mycket som kommer att byggas i Sverige respektive Norge kan man inte på förhand veta. Hittills har det mesta hamnat i Sverige.

Den svenska elanvändningen har samtidigt minskat med 10 – 15 TWh per år under de senaste. 

Tillförseln av ny el inom elcertifikatsystemet fram till 2020 är alltså större än den kärnkraft som tas bort fram till 2020. Tillskottet, tillsammans med Norge, är mer än dubbelt så stort, samtidigt som elanvändningen minskar. 

Den planerade avvecklingen av 20 TWh kärnkraft kan också jämföras med det exportöverskott som redan finns, och som förväntas öka. År 2012 exporterade Sverige 19,6 TWh el, 2013 var elexporten 10 TWh, 2014 var den 15,6 TWh och i år har vi redan exporterat 10 TWh. Energimyndigheten räknade i sin kortsiktsprognos i mars med att vi ska få en elexport på 17,2 TWh i år och hela 27,1 TWh nästa år. Den väntade elexporten nästa år är alltså klart större än produktionskapaciteten i de fyra reaktorer som ska avvecklas. 

Slutsats av allt detta: Även om vi avvecklar fyra reaktorer under de närmaste åren kommer vi att ha en bestående överkapacitet som fortsätter att pressa ner elpriserna. Det leder i sin tur till att eleffektivisering motverkas och att vi kortsiktigt genomför investeringar i elförbrukande teknik som inte är hållbara på längre sikt, när elpriset måste höjas för att motsvara vad det kostar att bygga ny elproduktion (den långsiktiga marginalkostnaden). 

Genom sina förslag att lägga ner i Ringhals och Oskarshamn hjälper Vattenfall och Eon till att skapa bättre balans på elmarknaden, men troligen kommer det inte att räcka. 

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer