Tillbaka

El för 32 kr per kWh när vinden mojnade och kolkraftverken stängt

Storbritannien fick en påminnelse om risken med att ha ett elsystem med för lite garanterad effekt onsdagen den 4 november. Vid en tidpunkt steg priset till 2 500 pund/MWh, eller omkring 32 kronor per kilowattimme. Normalpriset i England ligger kring 70 öre/kWh, medan priset på Nordpool i höst har kretsat kring 25 öre/kWh. Förklaringen till det höga elpriset var dels att ett antal äldre kraftverk stod still, dels att vinden bara gav en procent av sin fulla effekt.

Så här skrev Financial Times (”Price spikes to be more common until extra power plants are built”, 4/11), vår översättning:

”Den plötsliga strypningen av utbudet var inget krisläge, men den var klart oväntad. Den mest sannolika förklaringen till vad som hände (nätet ger inga detaljer) var att prisuppgången var en reaktion på drastiskt lägre nivåer för vindkraftsproduktionen och ett försök att få fram mer kolkraft. I teorin skulle bristen på vindkraft vara förutsägbar. Men insatta personer i branschen säger att nivåerna i onsdags var exceptionellt låga, mindre än en procent av tillgänglig kapacitet mot minst 10 procent normalt. Storbritannien är också mer beroende av vindkraft än förr. När back-up-anläggningar misslyckades att täcka upp, tvingades kontrollrummet för nätet i Reading ta till extra åtgärder.”

Systemet bröt inte samman, men priserna steg till svindlande höjder. Nivån 2 500 pund var kanske inte ens taket. Vi har fått uppgifter om att man betalat ända upp till 3 700 pund/MWh.

Att man nu drabbades av en prischock redan i november, innan vinterkylan satt in, var en oroande signal om tillståndet i elförsörjningen. Den brittiska nätmyndigheten har räknat ut att marginalen i systemet mellan kapacitet och topplast är bara 1,2 procent. En kall vinterdag kan det bli absolut elbrist, inte bara dyra kilowattimmar.

Man ska inte bara skylla på den variabla vindkraften, även om det som hänt är en tankeställare om denna energikälla. Man bygger in en osäkerhet i systemet när man får en mycket hög andel vindkraft. Vinden går inte att styra. Under hösten ska det normalt blåsa skapligt kring de brittiska öarna, och även när det är svaga vindar borde det blåsa mer i någon del av territoriet eller över havet, där man på senare år byggt allt fler vindkraftverk.

Man brukar räkna med att vindkraften åtminstone ger 10 procent av fulla kapaciteten, men onsdagen den 4 november vara man nere på en procent, dvs nära noll. En sådan energikälla duger inte för att garantera effekt.

Vid sidan av svag vindkraft beror de brittiska problemen också på åldrande kolkraftverk. Många av kolkraftverken måste stängas senaste 2023 för att klara utsläppsmål uppsatta av EU. Många har redan stängt. Enligt artikeln i Financial Times har redan kolkraftverk med en kapacitet på 16 000 megawatt lagts ner sedan 2012. Dessutom har man lagt ned gaseldade kraftverk och de flesta befintliga kärnkraftverk är gamla.

Istället har man byggt omkring 12 500 MW vindkraftverk (vid slutet av 2014, se EWEA:s statistik). De ger produktion, men bara en tredjedel av året, och kan inte garantera effekt.

Engelsmännen börjar nu bli desperata. För några veckor sedan skrev man ett avtal med Kina om samarbete kring det planerade kärnkraftverket i Hinkley Point när den kinesiska presidenten gästade och åkte guldvagn med drottning Elisabeth. Den brittiska regeringen har gett generösa prisgarantier för att få till stånd projektet, omkring 1,20 kr/kWh under 35 år (ersättning för den levererade kraften). De två reaktorerna kommer att kosta 16 miljarder pund, eller 200 miljarder kronor, och tar säkert tio år att bygga, minst. De kommer att tillföra 3 200 MW. Det räcker inte för att garantera elförsörjningen.

Vad kan då engelsmännen göra på kort sikt?

  • De måste skynda på utlandsförbindelserna, exempelvis den planerade ledningen till Norge. En överenskommelse gjordes i våras om att bygga en kabel på 1 400 MW mellan Kvilldal i Hardanger och Blyth i Northumberland, som ska vara färdig 2021.
  • De måste börja bygga kraftvärmeverk som kan producera både el och värme från förnybara bränslen, som avfall, returträ och trädbränslen (flis och pellets). Här är byggtiderna mycket kortare än för reaktorer och havskablar.
  • De måste fullfölja konverteringen av befintliga kolkraftverk till biobränslen.
  • De måste energieffektivisera och bygga fjärrvärme.

Vad kan Sverige dra för slutsatser av prispiken i Storbritannien? Vi måste styra investeringarna i ny förnybar kraft inte bara för mer produktion utan också får att bygga anläggningar som kan garantera effekt. Också i Sverige blir det ibland stiltje och på vintern är det dåligt med sol men gott om biobränsle. Svebio har lagt ett förslag om hur man kan ändra elcertifikatsystemet i den riktningen.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer