Är det bra för klimatet att göra biokol av julgranar?
Igår var det Tjugondedag Knut. Granen borde ha kastats ut. Den vi hade i lägenheten i Stockholm har redan avlivats för några dagar sedan, men den vi har här på min coronaasyl i Sörmland är fortfarande frisk och grön. Knappt ett enda barr har barrat, så den får stå ett tag till.
Granen i Stockholm hade inköpts av en julgranshandlare från Örkelljunga. En mycket fin och frodig gran, men det hade säkert gått många dagar från att den höggs i Skåne till att vi kunde sätta den i vatten. Granen här i Sörmland gick direkt från skogen till vardagsrummet och har sugit vatten bra.
Vad ska man göra med förbrukade julgranar?
Det är ett marginellt klimat- och miljöproblem, men det engagerar varje år många nyhetsredaktioner runtom i landet. Det finns inte så mycket att skriva om så här direkt efter helgerna innan olika verksamheter har kommit igång, och då är julgranar ett bra ämne.
Ska man elda upp granarna, använda dem för fiskevård eller göra biokol av dem?
Vår egen stockholmsgran har jag sågat itu till några vedträn och lite granris som ska få torka och bli tändved i kakelugnen här på landet. Det blir några kilowattpinnar, men inte särskilt mycket energi.
Många fjärrvärmeföretag utnyttjar julgransåtervinningen till att göra reklam för sin fjärrvärme. Man har ofta ordnat folkfest vid värmeverket, med korvgrillning och visning av pannorna i samband med att hushållen kan göra sig av med sina julgranar. I år har det inte varit lika lätt på grund av pandemin. Jag såg att i Hörby i Skåne har Lions tvingats ställa in sitt evenemang i år. Och Mölndal Energi kunde inte genomföra sin sedvanliga stora julgransplundring men tog ändå emot en strid ström av granar. I Uppsala har det hittills blivit 34 fyllda containrar med julgranar, som ska gå till flisning för att bli fjärrvärme, enligt Upsala Nya Tidning.
I stort sett alla svenska julgranar blir värme efter helgerna. Så har det varit sedan många år tillbaka eftersom det inte är tillåtet att deponera brännbart organiskt avfall på soptipp som man gjorde förr och fortfarande gör i stora delar av Europa och världen. Vårt deponeringsförbud infördes 2002 och skärptes ytterligare 2005. Eftersom ett modernt kraftvärmeverk har en mycket hög verkningsgrad blir nära 100 procent nyttig energi i form av el och värme.
När jag åkte hit från Stockholm häromdagen hörde jag ett inslag från Radio Stockholm om att samla in julgranar och slänga dem i Mälarens vatten. Man gör det för att gynna fisken, särskilt abborren, som får gynnsammare villkor för skydd och reproduktion. Att lägga i risvasar i vattnet är en fiskevårdsåtgärd som tillämpats länge.
På senare tid har det dykt upp ett tredje alternativ att ta hand om julgranarna – att göra biokol av dem, ett alternativ som nu lanseras som det mest klimatvänliga.
Häromdagen var det en artikel i Dagens Nyheter om det här alternativet under rubriken ”Låt din julgran bli biokol – men ta bort pyntet först”.
I Stockholms stad samlar man in ungefär 65 000 julgranar varje år, och sedan några år omvandlar man en del av dessa julgranar till biokol i en pyrolysreaktor, som också ger fjärrvärme. Det är ett samarbete mellan Stockholm Vatten och avfall, Stockholm Exergi och stadens trafikkontor. Biokolet används bland annat vid planteringar i stadsmiljön.
Enligt Dagens Nyheter leder produktionen av biokol till minskade koldioxidutsläpp motsvarande 700 bilars utsläpp och ger värme till 400 hushåll.
Tidningens tekniska beskrivning och beskrivningen av klimatnyttan är tämligen förvirrande och vilseledande. Man glömmer att nämna att julgranarna ändå skulle ha använts för el- och värmeproduktion om man inte valt att ta dem till pyrolysreaktorn.
En ärligare beskrivning av nyttan med biokol gavs i ett reportage i P1 Morgon idag. P1:s erfarna miljöreporter Annika Digréus hade besökt Hjelmsäters gård på Kinnekulles sluttning i Västergötland, där ägaren Edvard Hamilton har investerat i en fliseldad biopanna som ger både värme till gårdens alla byggnader och biokol som biprodukt. Han säljer biokolet som jordförbättringsmedel.
I P1 Morgons reportage kom olika experter till tals, som Cecilia Hermansson på Hushållningssällskapet, som arbetar med att utvecklacertifiering av biokol på uppdrag av EU, och Cecilia Sundberg på SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Även om alla är positiva till att utveckla biokol som kolsänka kom det ändå fram ett par reservationer.
Man får ett mindre utbyte av energi jämfört med att elda biomassan för el och värme, och det är fortfarande oklart hur stor den långsiktiga klimatnyttan är, dvs hur länge huvuddelen av biokolet finns kvar i jorden.
Ett huvudspår verkar vara att sälja klimatkompensation till aktörer som släpper ut växthusgaser. För att det ska vara en hållbar lösning krävs det att man kan visa på en säker långsiktig klimatnytta. Sannolikt är det bättre att dessa aktörer slutar använda fossila bränslen än att de köper klimatkompensation.
Jag skulle vilja sammanfatta de tre alternativen för julgranarna så här:
- Att elda upp granarna för el och värme i ett modernt kraftvärmeverk ger nära 100 procent energiutbyte, som i princip ersätter ett fossilt bränsle. Det fossila kolet kan stanna i berggrunden ytterligare miljontals år. Klimatnyttan är oomtvistlig.
- Att göra biokol av granarna ger ett lägre energiutbyte för fjärrvärme eftersom en stor del av kolet inte används som energikälla. Klimatnyttan beror på hur man beräknar effekterna av biokolet. Om biokolet ger ökad bördighet och högre tillväxt när det används som jordförbättringsmedel får man en klimatnytta, t ex när man använder den producerade biomassan som bränsle. Eftersom man minskar substitutionen av fossilt bränsle får man också en mindre fortsatt lagring av fossilt kol, och ersätter den med en mer osäker lagring av kol i mark. Min slutsats är att klimatnyttan av att göra biokol av granarna sannolikt är mindre än om man eldat upp dem.
- Att använda granarna som risvasar för fiskevård kan ge ett extra utsläpp av metan när riset bryts ner utan tillgång på syre. Metan är en aggressiv växthusgas på kort sikt. Om det blir mer fisk i sjön kan man kanske få vissa indirekta positiva klimateffekter genom att slippa producera proteinrik mat på annat sätt. Men det är mycket svårt att göra en säker analys av detta.
Sammanfattningsvis är frågan om hur vi tar vara på våra julgranar en marginell företeelse i vår energi- och klimatpolitik. Huvudsaken är att vi inte slänger dem på tippen till ingen nytta, liksom att vi fortsätter använda förnybara julgranar istället för plastgranar av fossilt material.
/Kjell Andersson