Tillbaka

Två gröna partiledare glider på fakta när de borde föra en konstruktiv diskussion

Jag satt häromdagen i bilen och lyssnade på årets avslutande partiledaredebatt, samtidigt som det vackra vårlandskapet gled förbi. Höstoljeväxterna höll just på att avsluta sin blomning och man började ana bildningen av fröskidor, där rapsfröna så småningom ska fyllas med energirik olja, som så småningom skulle kunna bli biodiesel.

Klimat- och miljöminister Åsa Romson och centerledaren Annie Lööf pratade bland annat om biodrivmedel. Och de sade båda en hel del som inte var helt sant, eller snarare klart vilseledande för den allmänhet som tonat in debatten. Glidningar, kan man kalla det.

Det var Annie Lööf som först angrep Åsa Romson i en replik, och hon anklagade Miljöpartiet för att bedriva en politik före valet och en annan i regeringsställning, när det gäller att satsa på förnybar energi. Annie Lööf anklagade Åsa Romson bland annat för att vilja ”straffbeskatta småskalig och förnybar el från sol och vind”.
Det låter ju förfärligt, en miljöpartistisk miljöminister som vill lägga straffskatt på småskalig elproduktion från sol och vind.

Men Annie Lööf ägnade sig åt politisk glidning. Det handlar för det första knappast om en ”straffskatt” utan om att tillämpa likvärdiga skatteregler för olika typer av förnybar elproduktion i större skala oberoende av om det sker ”yrkesmässigt” eller ”icke yrkesmässigt”. Med den nuvarande tolkningen av skattereglerna kan ett fastighetsföretag producera vindkraft eller solel utan att det blir elskatt, så länge det inte sker ”yrkesmässigt”, men om man köper samma vind- eller solel från ett energiföretag blir det skatt.

Att det skulle vara ”småskalig produktion” är nästa glidning. Vissa av de berörda vindkraftsprojekten kan vara mycket stora. Förslaget från regeringen, som finns i en PM som varit ute på remiss, inte i ”proposition till riksdagen” som Annie Lööf påstod (ytterligare en glidning), gäller produktion över 144 kW effekt för solel, 80 kW för vindkraft och 32 kW för annan förnybar elproduktion (biokraft och vattenkraft). Kan man kalla 144 kilowatt solceller för småskaligt? Det handlar i varje fall inte om solceller till en vanlig villa eller sommarstuga. Med 144 kW kan man driva 144 kokplattor på spisar eller 144 normalstora elradiatorer (om man nu behöver det när solen skiner en sommardag).

Den bild Annie Lööf ger av att Åsa Romson och miljöpartiet vill klämma åt småskaliga elproducenter är alltså inte helt sanningsenlig.

Också Åsa Romson ägnade sig åt glidning. Anfall är bästa försvar, tänkte hon uppenbarligen. Efter att ha hävdat att hennes parti inte vill straffbeskatta villaägare och bostadsrättsföreningar övergick hon till att tala om hur beskattning av förnybar energi har ”smugit sig in i ett antal budgetpropositioner redan under allianstiden på grund av EU-reglerna”. Redan 2012 hade Alliansen lagt höjd skatt på låginblandad biodiesel och etanol. Man lät då ”Finansdepartementet göra den tolkning som man nu har gjort”.

Här gör Åsa Romson ett par märkliga egna glidningar. För Åsa Romson gäller det att lägga skulden framför allt på den tidigare regeringen och på Finansdepartementet – viktigt nu när hon själv sitter i en regering som föreslår ännu flera sådana straffskatter på biodrivmedel. Särskilt märklig är avståndstagandet till Finansdepartementet. Man riktigt känner frustrationen över att brottas med Finansdepartementet och dess tolkningar av regelverken. Frågan inställer sig: vem är det egentligen som bestämmer? De politiker vi valt eller de tjänstemän som är de högsta uttolkarna av EU:s regelverk?

Annie Lööf återkom i nästa replik, och gjorde nästa glidning. Hon medgav att även den gamla regeringen, som hon själv satt i, hade lagt skatt på förnybar energi, i det här fallet lågblandade biodrivmedel. Men, sa Annie Lööf, ”faktum är att Åsa Romson har infört skatt även på högskattade biodrivmedel i den vårproposition som regeringen nu lagt fram”. Vad både Annie Lööf och Åsa Romson i hastigheten glömde bort var att skatt på högblandade biodrivmedel redan genomförts, på förslag av Alliansen. Jag tänker på den straffskatt på rapsdiesel (FAME) som infördes vid årsskiftet.

Nu vill regeringen både höja den skatten och införa en relativt hög straffskatt på etanol, plus skatt på HVO-diesel (talloljediesel mm). Förslaget finns inte, som Lööf trodde, i vårbudgeten, utan kommer i höstens budget. Men förslaget har skickats ut på remiss i samband med vårbudgeten, av Finansdepartementet. Men det som görs av ett departement står hela regeringen bakom. Regeringen är ett kollektiv, där alla bär gemensamt ansvar. Här glider Åsa Romson.

Jag tycker att Annie Lööf och Åsa Romson ska sluta glida och sluta slå varandra i huvudet med vem som höjt skatter mest på förnybar energi. Jag tycker också att de ska sluta skylla på Finansdepartementet, på EU och på norrmännen (i fråga om elbeskattningen). De är båda fast i ett system där EU:s regelverk tolkas på ett orimligt sätt, som innebär att vi inte kan använda våra miljö- och energiskatter fullt ut.

Lööf och Romson borde tillsammans fundera ut hur vi ska kunna påverka EU-kommissionen och få en ändring till stånd, och de borde ha använt partiledaredebatten till att föra en dialog om hur Sverige bäst kan påverka inom EU. Bägge partier vill öka andelen förnybar energi, både totalt och i transportsektorn. Bägge tror på våra koldioxidskatter. Och jag är övertygad om att bägge vill ha rättvisa och lika skattevillkor för olika typer av företag.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer