Tillbaka

Två besök på Holländargatan 17

Svebio får ofta besök från olika delar av världen. Den 14 augusti hade vi långväga gäster på kontoret på Holländargatan 17, dels från Elfenbenskusten, dels från Chile. Två möten som gav en inblick i vilka möjligheter det finns runt om i världen att utnyttja bioenergi.

Den afrikanska delegationens frågeställning var hur man ska kunna utnyttja de 90 procent av kakaofrukterna som inte kan exporteras som kakao, utan hamnar i naturen som avfall. Den sydamerikanska delegationen hade fokus på restprodukter från laxodlingar, som man vill göra biodiesel och kanske biogas av.

Delegationen från Elfenbenskusten (Côte d’Ivoire) på fem personer är verksamma i en halvstatlig organisation som heter Adaner (Agence Nationale d’Appui au Développement Rural). Inom Adener finns ett par tusen medarbetare som på den ivorianska regeringens uppdrag arbetar med utveckling av jordbrukssektorn i landet. Gruppen reser runt i Sverige och träffar företag, forskare och organisationer för att samla idéer om hur man ska kunna utnyttja sina restprodukter som bioenergi. Kakao är tillsammans med kaffe de stora exportnäringarna. Kakaobönorna odlas och skördas småskaligt, av 800 000 bönder.

Om man vill utnyttja de stora mängderna restprodukter, totalt 4.5 miljoner ton, är den största utmaningen att hitta fungerande småskalig teknik, och att få ut den tekniken till de många odlarna. En tänkbar lösning kan vara småskalig biogasproduktion, en annan brikettering eller kolning för att producera bränsle som kan ersätta träkol, vars produktion bidrar till avskogning.

Delegationen leddes av Madame Nicole Aphing Kouassi, vicedirektör i Adaner, och bestod i övrigt av experter på jordbruksteknik, ekonomi och miljöeffekter. Det är inget tvivel om att ivorianerna är fast beslutna att omvandla sina restprodukter till värdefull energi. Ett svenskt konsultföretag, Renetech, som också är medlemmar i Svebio, är en partner i projektet.

De chilenska besökarna var Javier Garay och Daniel Barrientos. De kommer från Chiles allra sydligaste provins, från staden Punta Arenas vid Magellans sund. Punta Arenas är Chiles sydligaste större stad med över 100 000 invånare. Klimatet liknar det i Nordnorge – fast med motsatta årstider. Det blåser ofta kraftigt, och vädret kan växla starkt. Medeltemperaturen över året är + 6 grader Celsius.

Trots mycket rika tillgångar på förnybar energi använder man idag mest fossila bränslen. För uppvärmning subventionerar regeringen naturgas. Javier och Daniel arbetar i en organisation som heter Nobeles Australes. Javier är lärare och Daniel har varit en av hans elever. Daniel gjorde tillsammans med en annan elev ett projekt där man framställde biodiesel från fiskavfall.

Precis som i Norges fjordar finns det i Chiles fjordar stora laxodlingar. Kring Punta Arenas finns fem stora odlingar, och en av dessa producerar 20 000 ton fiskavfall om året. Idag destrueras avfallet med hjälp av naturgas. Man måste dessutom efterbränna avgaserna för att få bort föroreningar. Javier och Daniel tycker att det är stort slöseri att bränna energirikt avfall, som man kan göra biodiesel av, och de söker partner som kan hjälpa till att utveckla teknik, produktion och marknad. Vi diskuterade också möjligheterna att tillverka biogas, så som man nu ska göra i den svenska fiskeriindustrin. Förutom fiskindustrins avfall finns det skog och mycket stor potential för vindkraft.

De två besöken är typiska exempel på de kontakter vi får på Svebio. Ofta kan vi ge tips och förslag på företag och institutioner som man kan kontakta vidare. Kanske kan det i nästa steg bli gemensamma projekt och affärer. Kanske kan det bli artiklar i våra tidningar. Kanske besök på kommande World Bioenergy-konferenser.

Gemensamt för Elfenbenskusten och södra Chile är att det finns mycket stora bioenergiresurser som inte utnyttjas, samtidigt som man slentrianmässigt använder mycket fossil energi, ofta med statliga subventioner. När man producerar kakao eller lax, eller vilken annan jordbruks-, skogsbruk- eller fiskeriprodukt som helst, uppkommer stora mängder energirika restprodukter och avfall. Vi har i Sverige lärt oss använda restprodukterna från skogsindustrin och skogsbruket, och vi arbetar allt mer på att ta vara på restprodukter i jordbruket. Vi har mycket kunskaper och erfarenheter att dela med oss av, och det har många förstått runtom i världen.
Därav alla dessa spännande besök från världens alla hörn.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer