Nya attacker från europeiska miljöorganisationer – ska man vara oroad eller ignorera?

Så lyder rubriken på en skrift från en grupp europeiska miljöorganisationer som publicerades den 6 september.

De organisationer som står bakom skriften är framför allt engagerade för bevarande och skydd av skog, men här finns också Jordens Vänner i Danmark och en organisation som heter Biofuelwatch i Storbritannien, en organisation som bedriver kampanj mot eldningen av träpellets i brittiska kolkraftverk.

Den här grupperingen är mer begränsad än den breda koalition av mer etablerade miljöorganisationer som vi tidigare skrivit om här på Svebiobloggen, och som kräver tak för användningen av bioenergi i EU och en rad andra restriktioner. De här är också mer radikala – de vill över huvud taget inte erkänna att bioenergi är förnybar energi, och kan bara tänka sig småskalig, lokal användning av biobränslen.

Varför framför de det här kravet just nu?

Bakgrunden är att EU-kommissionen nu arbetar med underlag för lagstiftningen för perioden 2020 – 2030. För ett år sedan, förra hösten i slutet av oktober, antog EU:s regeringschefer de övergripande energi- och klimatmålen för 2030, som är följande: minskade klimatgasutsläpp med 40 procent jämfört med utsläppsnivån 1990, en förbättrad energieffektivitet med 27 procent (men oklart hur den ska definieras) och en förnybartandel på 27 procent.

Precis som när 20-20-målen för 2020 antogs 2007 ska man nu fylla målen med innehåll. Det ska komma rapporter och förslag från kommissionen och resultatet kan bli nya direktiv som måste antas i god tid före 2020. Det nuvarande Förnybartdirektivet, som antogs 2009, gäller formellt bara till 2020, och måste alltså förlängas och omarbetas. Det är bakgrunden till att lobby- och intresseorganisationer nu gör utspel för att påverka beslutsfattarna i EU.

Bioenergins motståndare finns både bland fossilindustrin, som ser sina marknader hotade, och bland miljöorganisationerna, som har blivit allt mer kritiska till bioenergi. De senare lägger nu fram rapporter, och ordnar olika typer av aktiviteter riktade mot beslutsfattarna i EU:s institutioner där man beskriver bioenergin som ett miljöhot. Det finns här en ohelig allians, som tillsammans har betydande ekonomiska resurser och informationsresurser.

Den nya rapporten från miljöorganisationerna är ett bra exempel, och säkert kan vi vänta oss mer av samma sort under de kommande månaderna. Låt oss se hur man argumenterar och vilken bild man ger av bioenergi:

• Storskalig bioenergi svarar inte mot definitionen av förnybar energi eftersom den bygger på industrijordbruk, trädplanteringar i monokulturer, industrialiserad avverkning som utarmar marken och förgiftar vatten, förstör naturliga ekosystem och biodiversitet och förstör levnadsvillkoren för miljontals människor i tredje världen.
• Storskalig bioenergi klarar inte heller att bidra till EU:s klimatmål eftersom den i allmänhet leder till större utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser än fossila bränslen.
• Bioenergi konkurrerar dessutom i första hand med andra förnybara energikällor och inte med fossila bränslen.

Som vi ser är alla påståenden felaktiga och orimliga. Man ger en nidbild och det är svårt att tro att någon skulle köpa budskapet. Men det framförs med stor övertygelse och med en omfattande notapparat till olika dokument som påstås bevisa riktigheten och ger ett intryck av att det finns en vetenskaplig grund för kritiken mot bioenergi.

På många sätt är kritiken inkonsekvent. Storskalig bioenergi tillskrivs alla tänkbara negativa effekter, medan småskalig och lokal användning accepteras. Man skriver på ett ställe: ”Vissa landsbygdssamhällen har funnit sätt att hållbart använda biomassa för att möta lokala begränsade energibehov. Detta är emellertid ingen grund för att inkludera bioenergi i förnybar policy, där storskalighet är det huvudsakliga syftet”.

Rädslan för storskaliga lösningar och lönsamma investeringar går som en röd tråd genom hela dokumentet.

En annan inkonsekvens är föreställningen att monokulturer på något sätt skapar en annan negativ klimatpåverkan än blandskogar och naturliga skogar. Det kan finnas goda skäl att kritisera monokulturer, men visst tar eukalyptusträd i en plantage och granar i en granplantering upp och lagrar kol på samma sätt som alla andra växter? Och inte är ett större värmeverk mindre klimatvänligt än en liten villapanna eller en kamin?

Ska man vara oroad av att det finns miljöorganisationer som anser att bioenergi inte är förnybar energi? Att träd och växter inte kan ge oss förnybar energi? Ja, man bör nog ta detta på allvar. Kunskapen om vad bioenergi är och hur bioenergin passar in i ett förnybart energisystem är inte allmänt omfattad bland politiker, media och allmänhet runtomkring i Europa. Debatten kring ILUC har lärt oss att inte underskatta risken för att den här typen av budskap får genomslag i politiska beslut.

/Kjell