Tillbaka

Naturvårdsverket har svårt att glädja sig åt sjunkande utsläpp

Häromdagen kom de slutliga siffrorna för Sveriges klimatgasutsläpp 2013.

Naturvårdsverket valde att rubricera sitt pressmeddelande ”Trots minskning av utsläpp krävs åtgärder”. Visst, man noterar att utsläppen fortsätter att minska år för år, förra året med 2,7 procent. Men det gäller att inte vara alltför positiv. Istället för att glädjas åt den positiva utvecklingen är budskapet att vi måste göra mer.

Det är naturligtvis sant. Men framgångarna i den svenska politiken för att minska utsläppen framför allt av fossil koldioxid är påtagliga. Sveriges politiker och media, och inte minst Naturvårdsverket, borde kunna skryta mer med vad som gjorts. Istället tonas ständigt det positiva ner. Minskningarna har influerats av åtgärder i flera sektorer, men ”påverkas också av skiftningar i vädret samt konjunkturläget”. Och dessutom konsumerar vi ju en massa som leder till utsläpp i andra länder…

För egen del skulle vi vilja lyfta fram det entydigt positiva:

  • Sveriges utsläpp av växthusgaser minskade med 22,4 procent mellan 1990 och 2013. Målet för Sverige var, när vi antog Kyoto-protokollet, att vi kunde få öka utsläppen med 4 procent fram till 2008/2012. Riksdagen skärpte senare målet till en minskning med 4 procent. Nu ligger vi 5 – 6 gånger bättre än det målet.
  • De svenska utsläppen kulminerade kallåret 1996 med utsläpp på 77 miljoner ton (CO2-ekvivalenter). Under hela perioden 1990 – 2004 låg utsläppen konstant kring 70 miljoner ton/år, med en variation mellan 68 och 74 miljoner ton. Därefter har det skett en kraftig minskning. Under de senaste tio åren har det skett en reduktion av utsläppen med omkring 14 miljoner ton eller drygt 20 procent. Det är en dramatisk nedgång och ett klart trendbrott. Under åren 1990 – 2004 lyckades vi stoppa ökningen av utsläppen. Efter 2004 har vi lyckats minska utsläppen med en femtedel.

Vad ligger bakom den här utvecklingen? Det handlar inte i första hand om väder och konjunkturer.

  • Under perioden fram till de senaste åren skedde en reduktion av utsläppen framför allt i uppvärmningen av bostäder och lokaler; utsläppen i den så kallade övrigsektorn (bostäder, lokaler, service mm) har minskat med 71 procent sedan 1990. Minskningen beror på konvertering från olja till biobränslen och utvecklingen drevs framför allt av koldioxidskatten, som infördes 1991 och höjdes kraftigt under perioden. Samtidigt ökade utsläppen i transportsektorn, främst i den tunga trafiken. Det tog ut minskningarna i uppvärmningssektorn.
  • Biltrafikens utsläpp var som allra högst 1995, men nästan lika höga ända fram till 2003. Men sedan har utsläppen minskat kraftigt. Nedgången sedan 2003 är hela 17 procent.
  • Nedgången för den tunga trafiken är nästan lika imponerande, men har kommit senare. Den tunga trafiken nådde ett maximum 2010, men utsläppen har därefter sjunkit med 11 procent.
    De minskade utsläppen i transportsektorn beror till en mindre del på att bilarna blivit effektivare och att vi nått en mättnad i transportbehoven. Till större delen beror de minskade utsläppen på biodrivmedlen, som introducerades i stor skala från 2005. Låginblandning i både bensin och diesel, E85, biodiesel, HVO-diesel, biogas, alla olika biodrivmedel har bidragit. Här ligger Sverige i täten i Europa.
  • En doldis i sammanhanget är ”förbränning inom industrin”. Den här utsläppskategorin nådde sitt maximum 1997 och har sedan minskat med 35 procent. Reduktionen av utsläpp fortsätter, oberoende av konjunkturer. Utsläppen 2013 var lägre än utsläppen krisåret 2009. Sannolikt handlar det till mycket stor del om bränslebyten i skogsindustrin. Konvertering från fossila bränslen till biobränslen fortsätter trots att utsläppsrätterna är mycket billiga.

Hur blir det framöver? Kommer utsläppen att fortsätta att minska i samma takt – ett par, tre procent om året? Vi tror det.

Det gör däremot inte Naturvårdsverket. Där är man fast i en pessimistisk bedömning. I den rapport till regeringen inför Kontrollstation 2015 som Naturvårdsverket och Energimyndigheten lämnade in 1 oktober 2014 räknar verkets experter med att de svenska utsläppen 2020 ska vara 55,8 miljoner ton. Det är exakt den nivå som vi nått redan 2013.

Hur kan man tro att det inte ska ske någon ytterligare reduktion av utsläppen de kommande sju åren, när utsläppen minskat med 20 procent de senaste tio åren? En viktig förklaring är att man alltid räknar för högt på industrisektorn. Utsläppen från industrin var 2013 totalt 14,6 miljoner ton (processer + förbränning), men Naturvårdsverkets prognos i Kontrollstation 2015-rapporten (sidan 135) är att industrin 2020 ska släppa ut 18,6 miljoner ton. Det är naturligtvis en orimlig prognos med tanke på den trend som finns och de höjda koldioxidskatter som drabbar delar av industrin de närmaste åren.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer