Lucka 9
Dags för lucka 9 i Svebios julkalender!
Det fanns mycket fjärrvärme redan 1980, och olja stod för 90 procent av bränsletillförseln. Det var ändå en förbättring från början av 1970-talet då nästan allt bränsle var eldningsolja.
Nu är situationen den omvända. Över 90 procent är förnybara biobränslen eller återvunnen energi ur avfall, avloppsvatten och spillvärme. Enligt den senaste statistiken, från 2018, svarar olja, kol och fossil gas för bara 8 procent av fjärrvärmens energitillförsel.
Trädbränslen och biogent avfall ger 62 procent av energin. Tillsammans med torv och fossilt avfall, mest plast som inte kan återvinnas, utgör de ”inhemska” fasta bränslena 77 procent av fjärrvärmens bränslen. Dessutom kommer en stor del av den industriella spillvärme som används i fjärrvärmen från pappersmassebruk. På det viset värms också städer som Piteå, Karlshamn och Lindesberg också med bioenergi.
Biovärme i Gränna. Foto: Kjell Andersson
Det första helt biobränsleeldade värmeverket togs i drift i Mora 1978, som vi såg i lucka 2. År 1990 fanns det redan cirka 150 värmeverk som eldade flis och andra skogsbränslen enligt Biobränslekommissionen, en utredning som lade grunden för den vidare utvecklingen av den svenska biobränsleanvändningen. Idag finns det inte mindre än 556 värmeverk i Sverige som använder biobränslen eller avfall som bränsle, enligt Biovärmekartan (Biovärme 2020). Kartan uppdateras och publiceras varje år av Svebios tidning Bioenergi.
Vad är det som har drivit på den här utvecklingen?
Under 1980-talet kunde man få stöd från staten från Oljeersättningsfonden. Fastbränslelagen 1982 innebar krav på att större pannor skulle kunna eldas med fast bränsle. Från 1991 kom koldioxidskatten att driva på övergången från fossila bränslen till biobränslen i hela värmesektorn.