Naturvårdsverkets förslag till vägledning om förordningen om medelstora förbränningsanläggningar
Svebio välkomnar att Naturvårdsverket planerar att ge ut vägledningen om medelstora förbränningsanläggningar. En vägledning kan säkerställa att det i ett tidigt stadium görs samma tolkningar så att branschen utgår från samma premisser vad gäller utformning och drift av dessa medelstora förbränningsanläggningar.
Vårt remissvar har utformats efter samråd med medlemsföretag som är direkt berörda av föreskrifterna. Mindre anläggningar som inte omfattas av Förordningen om medelstora förbränningsanläggningar (2018:471).
Svebio föreslår att sista stycket på sidan 12 förtydligas med att dessa möjliga konsekvenser behöver tas i beaktande vid rimlighetsavvägningen enligt miljöbalken. Det är bra att Naturvårdsverket uppmärksammar glappet mellan Ekodesignsdirektivet och Direktivet om medelstora förbränningsanläggningar, MCPD.
Men bedömningen att vid miljöprövning av anläggningar med en effekt nära 1 MW följa utsläppskraven i Förordningen om medelstora förbränningsanläggningar, FMF, och motsvarande för anläggningar med lägre effekt följa kraven i Ekodesigndirektivet kan leda fel. Denna bedömning kan leda till att glappet ersätts med en fiktiv gräns mittemellan, dvs 750 kW, där anläggningar över och under den gränsen prövas mot FMF respektive Ekodesigndirektivet.
Det finns en risk att många pannor runt 750 kW får reningskrav som leder till orimligt höga kostnader och därmed inte blir byggda alls, till förmån för el-, dieselbrännolja- eller naturgaspannor. En tillkommande reningsanläggning är kostsam och måste övervägas noggrant vid en miljöprövning. Som ett exempel kan tillkommande kostnad för rening av stoft vid en effekt runt 1 MW uppgå till ca 1 Mkr för slutkund.