Tillbaka

EU:s ansvarsfördelningsförordning COM(2016)482

Svebio, Svenska Bioenergiföreningen, har beretts möjlighet att yttra sig över denna föreslagna EU-förordning och vill framföra följande:

Svebios uppfattning i sammanfattning

  • Det föreslagna målet för 2030 är för lågt satt, dels mot bakgrund av Parisavtalet, dels mot bakgrund av den snabba reduktion av utsläppen utanför ETS (den handlande sektorn) som redan skett fram till 2014. EU bör skärpa sina mål för att ta sin del av det globala målet att ”sträva efter att nå maximalt 1,5°C temperaturhöjning”.
  • Målen för EU:s medlemsländer bör formuleras både utifrån BNP och utifrån utsläpp av växthusgaser, total volym och per capita. Inget land bör ha oförändrade utsläpp som mål, utan alla bör minska sina utsläpp till 2030.
  • Man bör undvika att utnyttja flexibilitetsmekanismer, eftersom dessa ger en urvattning av målet.
  • Istället för att räkna av viss del av LULUCF-inbindningen i jordbruk och beskogning bör man ge de mest berörda jordbruksländerna en reduktion av sina mål, eller ännu hellre helt räkna bort utsläpp av metangas och lustgas i jordbruket från 2030-målet.
  • Sverige kan nå det föreslagna 40-procentiga målet 2030. Men för att nå målet måste främst transportsektorn ställas om. Det kräver att Sverige kan använda starka styrmedel i denna sektor och att de restriktioner som infördes med ILUC-beslutet undanröjs, så att åkermark kan utnyttjas för produktion av biodrivmedel.
  • Koldioxidbeskattning är det mest kostnadseffektiva sättet att minska utsläppen utanför ETS, och Sverige måste aktivt verka för att det införs koldioxidskatter i alla EU:s länder.
  • Sverige bör utnyttja förhandlingen kring ansvarsfördelningsförordningen till att kräva ändring eller undantag från de regelverk som förhindrar den svenska omställningen av transportsektorn, som statsstödsregler och ILUC-regler, och ges rätt att fullt ut använda koldioxidskatt för fossila utsläpp inom transportsektorn.

Vi använder oss av cookies. Läs mer