Europeiska kommissionens förslag COM(2015)614/2 till meddelande om cirkulär ekonomi

Frågan om cascading har under de senaste åren allt oftare dykt upp i debatten i EU, med allt starkare krav på reglering av råvaruflöden. Frågan berör i högsta grad bioenergibranschen. Även frågor rörande avvägning mellan biologisk behandling och energiåtervinning är av stor betydelse för vår bransch, liksom synen på förbränning generellt.

Svebio organiserar cirka 300 företag verksamma i hela bioenergikedjan, från producenter av biomassa och biobränslen till slutanvändare.

Svebios uppfattning i sammandrag

• Principen om cirkulär ekonomi är riktig och initiativet från EU-kommissionen är lovvärt. Råvaror och material ska så långt som möjligt recirkuleras i samhället för att minska råvaruuttag och miljöbelastning. Men det finns ekonomiska och miljömässiga restriktioner, som inte alltid synliggörs.
• Det är skillnad på ändliga resurser och förnybara, och detta måste tydliggöras i regelverken. Bland de ändliga resurserna finns dels sådana som förstörs vid användningen, som fossila bränslen, eller som sprids ut på ett sådant sätt att de inte kan återvinnas, dels sådana som kan återvinnas om och om igen, t ex metaller som kan smältas till ren form. Förnybara material, biomaterial, produceras kontinuerligt. Åkrar och skogar är inte som gruvor och täkter, där materialet tar slut, utan produktionsresurser som utnyttjar solenergi, vatten och näringsämnen för att uthålligt tillföra material till samhället.
• Man måste också skilja på resurser som kan användas för att lösa klimatproblemen och sådana som belastar klimatet. Det är anmärkningsvärt att förslagen och handlingsplanen inte berör klimatfrågan och avfallets potential att användas som en strategisk resurs för att ersätta fossila bränslen och minska klimatpåverkan.
• Mot den här bakgrunden måste man analysera vad som menas med ”cirkulär ekonomi” i relation till ”bioekonomi”. Vi saknar en sådan analys i EU-kommissionens dokument.
• Kommissionens dokument har i alltför liten grad berört frågor kring energiutvinning ur avfall. När man skriver om förbränning, framställs det som jämförbart med deponering. Vi menar att förbränning med energiutvinning är ett bra sätt att ta hand om avfall. En stor del av avfallet är av biogent ursprung (cirka 60 procent) och kan jämföras med annan biomassa. Mycket av avfallet är kontaminerat med ämnen som inte bör recirkuleras, men som kan tas om hand i rökgasrening och genom en miljöriktig användning av avfallsaskan.
• Avvägningen mellan biologisk behandling och förbränning är inte självklar. Vid kompostering förloras en stor del av kolinnehållet som koldioxid till atmosfären. Det finns också risk för metanavgång. Biogasproduktion är att föredra framför kompostering.
• Reglering från EU enligt så kallad kaskadanvändning avvisas bestämt. Allokeringen av råvaror, vare sig dessa är jungfruliga eller restprodukter och avfall, bör ske genom fri handel på marknaden.