EU-kommissionens förslag om REPowerEU och åtföljande lagstiftningsförslag rörande Förnybartdirektivet och Energieffektiviseringsdirektivet

Svebios synpunkter i sammanfattning:

•  REPowerEU-planen har kraftig slagsida till förmån för vätgas och elektrifiering och andra lösningar som kan ersätta rysk gas först på längre sikt och till okända kostnader.
• REPowerEU undervärderar samtidigt möjligheterna att ersätta rysk gas och annan rysk fossil energi med biobränslen och avfallsbränslen.
•   Förslagen om tillägg i förnybartdirektivet och energieffektiviseringsdirektivet bör avvisas av den svenska regeringen eftersom de innebär en onödig detaljreglering av den nationella energipolitiken och leder till klimatpolitiskt omotiverade kostnader.
• Om så kallade fokusområden för förnybar energi införs bör de också avse bioenergi. Man bör inte införa olika regelverk för tillstånd inom och utom fokusområden utan samma regelverk bör tillämpas för alla aktörer. 

REPowerEU-planen har betydande brister

EU-kommissionen har förbigått en rad åtgärder som skulle ge snabb minskning av beroendet av ryska fossila bränslen, medan man lyft fram lösningar som kan ge effekt först på längre sikt och till okända och sannolikt onödigt höga kostnader. Obalansen i meddelandet REPowerEU kan illustreras med att biomassa nämns i ett enda stycke i dokumentet medan vätgas nämns 45 gånger! Avfallsbränslen nämns inte alls.

Enligt Svebios uppfattning finns det stora möjligheter att ersätta fossila bränslen i befintliga kraftvärmeverk, värmeverk, pannor och industriella processer med olika typer av biobränslen och avfallsbränslen. Den omfattande användningen av biobränslen är en viktig förklaring till varför Sverige har så låg användning av fossil gas och därmed har ett lågt direkt beroende av rysk gas.

De baltiska länderna har visat att man kan minska eller eliminera beroendet av rysk gasimport genom att konvertera sina fjärrvärmesystem. I Litauen har exempelvis gas- och oljeanvändningen i fjärrvärmen nästan helt ersatts av inhemska biobränslen och avfallsbränslen inom loppet av en tioårsperiod:

Ersättningen av fossila bränslen med biobränslen i fjärrvärmen i Litauen, värden i procent av totala bränsletillförseln (RES = förnybara bränslen, dvs biobränslen). Ytterligare konvertering sker nu genom att två nya kraftvärmeverk tas i drift i Vilnius, för flis respektive avfall. Källa: Litbioma – Litauens bioenergiförening.

Vi noterar att den svenska regeringen framhåller betydelsen av bioenergi, men vi anser att frågan måste drivas ännu hårdare inom EU. Den aktuella situationen på energimarknaden är ett mycket starkt motiv för att avvisa alla planer på att införa nya restriktioner mot skogsbränslen i samband med revideringen av förnybartdirektivet.

Som jämförelse är möjligheterna att på kort sikt ersätta rysk gas med vätgas i det närmaste obefintliga eftersom det både saknas produktion av förnybar vätgas, distributionssystem och teknik för användningen. Kommissionens förslag om snabbt ökad produktion av biogas för att ersätta fossil gas är ambitiöst men sannolikt svårt att uppnå i de volymer som föreslås.

Onödig detaljreglering

Vi stödjer förslaget om att höja förnybartmålet till 45 procent på EU-nivå. Det är angeläget att ersättningen av rysk fossil energi i första hand sker genom ökad satsning på förnybar energi och först i andra hand genom ökad import av naturgas från andra länder. Den ökade gasimporten från andra länder riskerar att låsa fast EU i ett fortsatt högt fossilbränsleberoende och motverkar de klimatpolitiska målen.

Vi anser att de tillägg till förnybartdirektivet och energieffektiviseringsdirektivet som föreslås är överflödiga och bör avvisas av den svenska regeringen. De innebär ett onödigt ingrepp i medlemsländernas rätt att själva bestämma om utformningen av energianvändningen. EU-direktiven bör i första hand lägga fast mål, övergripande regelverk och gemensamma generella ekonomiska styrmedel, men överlämna till medlemsländerna att utforma detaljerna i politiken. Förutsättningarna varierar mycket starkt mellan länderna och detaljreglering från EU-nivå riskerar att leda till onödiga och klimatpolitiskt omotiverade kostnader både på samhällsnivå och för enskilda aktörer. Den detaljreglering som föreslås för solceller på byggnader är ett bra exempel på detta.

Utpekandet av fokusområden

Förslaget om att medlemsländerna ska peka ut ”renewables go-to areas” (i den svenska översättningen ”fokusområden”) är ett exempel på onödig detaljreglering av medlemsländernas energiplanering. Förslaget illustrerar också ensidigheten i EU-kommissionens syn på förnybar energi, eftersom förslaget exkluderar bioenergianläggningar. Om man ska peka ut lämpliga områden för vindkraft och solenergi finns det minst lika stor anledning att peka ut fokusområden som är lämpliga för ökad produktion av biomassa för energiändamål, t ex:

• Jordbruksmark som skulle kunna användas för ökad produktion av ettåriga energigrödor, både genom utveckling av växtföljder inom befintlig odling och på idag outnyttjade marker.
•  Jordbruksmark som skulle kunna avsättas för fleråriga energigrödor, som salix, poppel och olika typer av energigräs (rörflen, Miscanthus, etc).
• Områden och regioner där man kan öka uttaget av skogliga biobränslen, t ex genom ökat uttag av avverkningsrester.
• Potentialer för att avveckla deponering av brännbart avfall och istället utvinna energi.

Om det fattas beslut om att peka ut ”renewable go-to areas” bör den svenska regeringen föreslå att definitionen av fokusområden utvidgas till att omfatta biomassa för energiändamål.

Den svenska regeringen bör också verka för att medlemsländerna ska peka ut områden och tätorter där man kan öka användningen av fjärrvärme.

Svebio anser att det är olämpligt att införa olika regelverk och ambitioner för tillståndsgivning inom och utanför de föreslagna fokusområdena. Regelverken för tillståndsgivning bör vara lika för alla aktörer.

Av:
Gustav Melin, vd, Svenska Bioenergiföreningen
Kjell Andersson, näringspolitisk chef, Svenska Bioenergiföreningen