Tillbaka

Vill vi ha det totalelektrifierade samhället?

Idén om ett totalelektrifierat samhälle fanns redan på 1960-talet, då drivet av atomreaktorer som skulle ge i stort sett gratis el. Nu tror en del på ett helt elektrifierat samhälle drivet av sol och vind, som ska ge el till ”nollmarginalkostnad”. Men vill vi ha ett samhälle som är helt byggt på elanvändning?

För några veckor sedan sände TV1 en reality-serie med titeln Nedsläckt land. Den visade på sårbarheten i ett elektrifierat och digitaliserat samhälle. För ett par veckor sedan talade förre energiministern Ibrahim Baylan om sin vision av ”ett helt elektrifierat samhälle”, som ett miljövänligt klimatsmart samhälle. För allt fler verkar elektrifiering vara detsamma som klimatvänligt.

Många såg säkert Nedsläckt land och serien finns på SvT Play, och många har fått sig en tankeställare. Den grupp som bosatte sig i ett äldre hus med traditionell teknik klarade sig bättre än de som hamnat i det totaldigitaliserade och –elektrifierade huset.

En del i min bekantskapskrets har börjat ”preppa”. De skaffar sig en vevbar radio eller plockar fram en gammal batteriradio. De skaffar plastdunkar för att kunna lagra dricksvatten för åtminstone några dagar, och bygger upp ett lager med konserver och frystorkat.

För egen del känner jag en viss trygghet i att jag har ett hus på landet (mitt barndomshem) med vedspis och kakelugn och en jordkällare med lite kvar av fjolårets potatisskörd, rödbetor och morötter. Det skulle räcka åtminstone några dagar ihop med de torra varor som finns i skafferiet. Men att få upp vatten ur den nya djupborrade brunnen kräver förstås el.

Min jordkällare – bra att ha när elen tryter

På vardagsnivån skulle man klara sig några dagar. Men vad händer med samhällsfunktionerna i stort, när alla system bygger på el, datorer och dessutom ofta nätuppkoppling? När det inte längre finns riktiga pengar, sedlar och mynt, i omlopp. När butikerna inte kan ta betalt och man måste kunna läsa av streckkoderna för att veta vad något kostar.

Om i stort sett alla fordon, både godstrafik och persontrafik, drivs med el. Om alla hus värms med el via värmepumpar, och om vi dessutom ska ”närodla” i städerna med elbaserad konstbelysning, och jordbrukets traktorer går på el. Hur sårbara blir vi då?

I Nedsläckt land slogs elsystemet ut av en solstorm, en fullt möjlig händelse. Man kan också tänka sig kollaps i systemet av terrorangrepp på strategiska punkter eller olika tekniska problem som ger utslagning av hela eller delar av näten.

Ibrahim Baylan gav i sitt tal, som hölls inför batteriindustrin, en teknikoptimistisk framtidsvision där snabb utveckling av batteritekniken är nyckeln. Med sjunkande kostnad för lagring av billig vind- och solel skapas ett system med mycket låga energikostnader – det är hans vision. Så här sa han, enligt referatet i Second Opinion:

”Jag tror att det här är game changing, och när jag lyssnat och lärt, så har jag förstått att nyckeln är att vi får fram kostnadseffektiv lagring genom batterier och andra metoder. Med det förändras hela energisystemet och därmed basen för samhället. Nollmarginalkostnaden för förnybar energi kommer att ge en fullständig konkurrensfördel”.

Lägg märke till ordet ”nollmarginalkostnad”. Inte ”nollkostnad”. Elen kommer naturligtvis inte att vara gratis, även om både vindkraft, solceller och batterier sjunker i pris. Systemet kommer ändå att kosta. Det kräver stora investeringar i nät för att samla upp och transportera den spridda energin och för att balansera den ojämna tillgången. Lagringen blir inte gratis, även om den blir billigare. Inte heller vindturbinerna och solcellerna är gratis även om de sjunkit i pris.

Idén om den nästan gratis elektriciteten är inte ny. På 1960-talet fanns liknande föreställningar om total elektrifiering av samhället grundat på billig el. Men då handlade det inte om förnybar el med ”nollmarginalkostnad”, utan om atomkraft som skulle bli så billig att det nästan inte var lönt att ta betalt för den.

I utredningsbetänkandet ”Sveriges Energiförsörjning SOU 1970:13” räknade man med att elpriset skulle sjunka ner mot 1,3 öre/kWh i slutet av 70-talet genom snabb introduktion av briderreaktorer, och att energipriset därefter skulle gå ner till 0,5 öre/kWh för kombinerad el- och värmeproduktion från kärnkraft. Från 1965 till 2000 räknade man med en 8 – 12-dubbling av elförbrukningen, genom en årlig tillväxt på 7,2 procent, vilket ger en fördubbling vart tionde år. Det skulle leda till att el stod för 75 procent av energiförbrukningen 2000. En bit kvar till Baylans 100 procent, men i gengäld var den totala energiförbrukningen enligt den här utredningen mycket större än någon idag kan föreställa sig.

Med så mycket nästan gratis el såg utredarna framför sig radikala förändringar av samhället:

  • Omfattande elektrisk uppvärmning.
  • Vattenavsaltning i stor skala och uppbyggnad av ”agro-industriella anläggningar av aktningsvärda dimensioner”.
  • Vätgasproduktion för reduktion av järnmalm.
  • Återvinning av råmaterial ur avfall och recirkulation av renat avloppsvatten.

Och vidare, citerat direkt ur utredningstexten:

”Med energipriser på nämnda nivå synes det realistiskt att börja påverka även utomhusklimatet. Både i USA och Sovjet spekulerar man över s k klimatskal och inomhusstäder. Dylika räknar man med skulle byggas under plastkupoler som kan göras mycket stora, flera km i diameter, till en kostnad av i storleksordningen 100 kr/m3. Vinsten skulle vara att man själv reglerade sitt klimat, med grönska året om, artificiell ’solstrålning’, varma swimmingpools, etc.”

Vi känner igen idén att göra stål från vätgasreduktion, från HYBRIT-projektet, som får omfattande statligt stöd idag. Då byggde idén på billig atomkraft, idag bygger den på en föreställning om att förnybar el kommer att vara mycket billig.

Lördag 30 mars är det Earth Hour. Jorden runt släcker man lampor för klimatet, och i Sverige är det WWF som håller i kampanjen. Här handlar det alltså om att inte använda mer el för klimatet, utan tvärtom! Det hindrar inte svenska WWF från att i sitt pressmeddelande propagera för snabb elektrifiering av den svenska fordonsflottan.

/Kjell

 

Vi använder oss av cookies. Läs mer