Vi är som Marit Björgen, i en klass för oss själva

Det framgår av färsk statistik från Eurostat över hur EU-länderna lyckats i arbetet med att nå de förnybartmål som formulerades 2009 och som gäller för 2020. Rapporteringen gäller 2015, det senaste år man har komplett statistik för.

Sverige är särklassigt bäst när det gäller förnybar energi totalt, och i förhållande till det uppställda målet. Sverige är också bäst när det gäller förnybar energi i transportsektorn. Här är diagrammen från Eurostat. Fantastiska, inte sant!

När målet fastställdes i förhandlingarna 2007 – 2008 fick Sverige en särskild rabatt, eftersom vi redan kommit så långt i vår omställning och det bedömdes vara svårt att öka ytterligare. Dåvarande energiministern Maud Olofsson (C) sa att målet var en tuff utmaning. Men den svenska Riksdagen höjde ändå EU-målet med en procent från 49 till 50, vilket man tyckte var mycket ambitiöst.

Redan 2012 överskreds EU-målet på 49 procent, och 2015 låg vi alltså enligt Eurostat på 53,9 procent. Energimyndigheten skrev i en rapport för ett par veckor sedan att man räknar med att Sverige 2020 ska hamna på 57 – 59 procent förnybar energi, alltså upp mot 10 procentenheter över målet! Myndigheten gjorde förstås inget större väsen av den saken.

Trots att Sverige redan från början låg högt har vi kunnat öka kraftigt utöver målet. Det finns flera förklaringar. Vi har en stor kompetens, särskilt inom bioenergi, som gör att vi kan gå vidare från bostadsuppvärmning och fjärrvärme till konverteringar i industrin och till transportsektorn. Vi har bred politisk enighet, och det är självklart ute i företag och kommuner att man jobbar med klimatfrågan och gör sitt bästa. Framför allt har vi starka styrmedel, särskilt koldioxidskatten, som gör att fossila bränslen är dyra.

Vad kan man i övrigt dra för slutsatser av diagrammen?

Låt oss först granska det första diagrammet. Några länder har lyckats eller nästan lyckats nå 2020-målet redan 2015. Av dessa är ett fåtal rika ”gamla” medlemsländer, förutom Sverige är det Finland, Österrike, Danmark och Italien. Sverige, Finland och Österrike är utpräglade skogsländer som satsat på sina biobränslen; österrikarna är särskilt duktiga på pelletsteknik och närvärmeverk, medan vi i Norden arbetar med storskalig fjärrvärme, kraftvärme, industriell bioenergi och biodrivmedel.

Danmark har inte enbart vindkraft, utan genomför också stora investeringar i att konvertera kolkraftverk till biobränslen, bygger halmpannor mm, och Italien har en stor satsning på pelletsvärme.

De andra länder som lyckats nå målen är relativt nya medlemsländer i Östeuropa, som har mycket lägre mål för procentuell ökning. Två av de länder som överskridit målet mest är Estland och Litauen. Bägge bygger fjärrvärmeverk för biobränslen.

I den andra ändan av diagrammet hittar vi de länder som ligger långt från att nå målen. Det är framför allt de länder som saknar bioenergi eller har en negativ debatt kring bioenergi, som U.K., Nederländerna och Belgien.

Allra mest anmärkningsvärd är utvecklingen i transportsektorn, det andra diagrammet. Sverige och Finland ligger skyhögt över alla de andra.

Här ska man dock vara medveten om att det finns så kallad dubbelräkning. Vissa drivmedel, de som görs av avfall eller cellulosa, får räknas dubbelt. Så det är bluff i siffrorna. Men också om man rensar bort dubbelräkningen har Sverige klarat målet med råge. Vi låg förra året på 18,6 procent, utan bluffräkning. Allra mest upprörande med detta diagram är att i stort sett alla EU:s länder nu tycks strunta i att göra ordentliga satsningar på att byta bränsle i trafiken. Den negativa debatten kring biodrivmedel har fått stort genomslag. Här har inte minst miljörörelsen ett stort ansvar.

Är det någon som sett svenska tidningar skriva om detta? Eller hört svenska miljödebattörer skryta om vad vi redan gjort i Sverige? Är det någon som sett ett pressmeddelande om saken från svenska myndigheter (Energimyndigheten, Naturvårdsverket) eller från den svenska regeringen? Någon borde ha noterat den svenska framgången. Eurostats pressmeddelanden är trots allt daterade 14 mars.

Vi har inte sett något.

Istället för lite normalt skryt, som skulle kunna göra svenska folket stolt över vad som åstadkommits, ser vi en hel del rapporter om att vi inte kommer att nå våra högt ställda mål, eller att vi måste höja ambitionerna, och miljödebattörerna skriver ofta om att ”vi inte ska slå oss för bröstet” eller ”vi måste tänka på att vår konsumtion också ger utsläpp utomlands”.

Det är som om de norska sportjournalisterna inte skulle berömma Marit Björgen när hon går i mål och vinner sin 46:e världcupseger, utan säga:

”Visst, visst, men det kommer ett OS också nästa år. Och förresten – du har ju aldrig vunnit Vasaloppet.”

/Kjell