Vem i Bryssel talar för bönderna i Lublin?

Samtidigt publicerar Universitetet i Ütrecht forskning om hur man kan öka produktionen av biodrivmedel från åkermark utan att få negativa indirekta markeffekter (så kallad ILUC). Och FAO:s generaldirektör Jose Graziano da Silva uttalar att det inte handlar om mat eller livsmedel, utan om mat och livsmedel. Följ med till en bit europeisk verklighet i Lublinprovinsen i östra Polen:

Lublinregionen ligger i östra Polen, sydost om Warszawa, och gränsar till Vitryssland och Ukraina. Det är mer inlandsklimat än i norra Polen, med kallare vintrar och varmare somrar.

Den totala jordbrukarealen är 1 725 000 hektar, varav knappt 1,4 miljoner hektar anses vara i ”god kondition”. Den sådda arealen var 2012 drygt en miljon hektar. I Lublinprovinsen finns alltså jordbruk som motsvarar ungefär halva det svenska jordbruket. Vår egen jordbruksareal är omkring 2,6 miljoner hektar. Marken är mycket varierande, med både bördiga områden och mindre bördiga. De flesta gårdar är familjejordbruk och ägandet är kraftigt uppsplittrat. Den genomsnittliga odlade åkerarealen per gård är bara 7,1 hektar. Mer än hälften av gårdarna är mindre än 5 hektar.

Avkastningen för vete ligger på bara 3,7 ton per hektar, vilket kan jämföras med 4,2 ton per hektar i Polen som helhet och 7,5 ton per hektar i Tyskland. I Sverige ligger genomsnittsskördarna kring 6 – 7 ton. Alla siffror är hämtade ur rapporten från Universitetet i Ütrecht. 

Lublinprovinsen är EU:s utkant med ett traditionellt jordbruk med små gårdar och relativt låga skördar. Det beror inte på dåliga naturliga förutsättningar.

De holländska forskarna har räknat på hur man skulle kunna öka odlingen i Lublinregionen utan att det leder till negativa markeffekter. Det kan ske på flera olika sätt.

• Om man ökar avkastningen per hektar blir det mark över, som kan användas för odling av energigrödor. Den här effekten är stor, om man t ex kan öka produktionen per hektar från 3,7 till 5 eller 6 ton per hektar.
• Produktion på idag icke använd odlingsbar mark. Det handlar om trädad mark och övergiven mark. En del av denna mark har låg bördighet, men det finns också bra odlingsmark som inte används.
• Använda biprodukter från biodrivmedelsproduktionen för foderproduktion.
• Förbättra effektiviteten i hela produktionskedjan och minska växthusgasutsläppen i produktionen.

Forskarna gör omfattande beräkningar av de olika faktorerna och beräknar hur stora arealer som skulle kunna användas för energigrödor vid sidan av en oförändrad livsmedelsproduktion. Svaret ligger från 200 000 till 800 000 hektar, alltså ända upp till halva åkerarealen i regionen. Observera att den här produktionen inte har några som helst markanvändningseffekter utanför regionen, alltså ingen ILUC-effekt!

Den möjliga produktionen av biodrivmedel blir mellan 4 och 10 TWh. Man har då valt en teknik där man odlar Miscanthus, elefantgräs, och gör cellulosabaserad etanol, som ger högt skördeutbyte i ton per hektar, men lågt utbyte av drivmedel i procent av skördevolymen. Man hade naturligtvis lika gärna kunnat valt att göra veteetanol eller rapsdiesel.

Forskarna skriver i sina rekommendationer till EU-politikerna att man måste ha ett system där man kan ge stöd till det de kallar ”certified low-ILUC-risk biofuel production”, dvs om man kan visa ett en odlingssystem inte ger några indirekta markeffekter, exempelvis genom att man odlar på annars outnyttjad mark eller kan öka avkastningen på marken utöver det som annars skulle ha skett. Det kan tyckas självklart. Men EU-parlamentarikerna håller just på att täppa till också denna möjlighet.

För bönderna i Lublinregionen skulle det naturligtvis vara välkommet att dels kunna öka inkomsterna från konventionell odling genom bättre skördar, dels få nya inkomster från energigrödor. Men vem talar för de polska bönderna i Bryssel? Den polska regeringen verkar vara inställd på en fortsatt hög användning av fossila bränslen och vill gärna också starta frackning efter skiffergas och skifferolja. Miljöorganisationerna i Bryssel gör allt de kan för att blockera för biodrivmedel från åkermark, och får stöd av många EU-parlamentariker, även från Sverige, liksom från EU-kommissionen. Nyligen har man också antagit regler om ”gräsmarker med hög biodiversitet” som gör att många av de redan övergivna åkrarna nu betraktas som förbjuden mark (no-go-areas).

Istället för att ta vara på möjligheterna att odla och ersätta fossila drivmedel förs nu en politik som ger onödigt höga utsläpp av klimatgaser och som accepterar att stora arealer ligger oanvända eller odlas med mycket låg produktivitet.

Lublinprovinsen är bara ett exempel. Polen har ytterligare 14 provinser, och liknande förhållanden råder i en lång rad andra länder i och utanför EU.

/Kjell