Tillbaka

Vad vill Sverige? – Ska EU ha ett mål för förnybart?

Regeringen har hamnat ordentligt på defensiven i frågan om vilka klimat- och energimål som ska gälla för 2030. Alla undrar: Vad tycker egentligen regeringen? Har Sverige ingen linje? 

Den 22 januari kommer EU-kommissionen att lägga sitt förslag, och sedan ska medlemsländerna och EU-parlamentet ta formell ställning. Vad EU-länderna kan enas om blir också det gemensamma budet inför klimatförhandlingarna som ska ge ett nytt klimatavtal i Paris 2015.

Just nu pågår en dragkamp mellan EU-länderna om hur målen ska se ut. Kommissionen lägger knappast ett förslag som man vet kommer att stöta på patrull, och därför konsulterar man medlemsländerna. Idag finns tre huvudmål, för växthusgasminskning, för andelen förnybar energi och för energieffektivisering – de så kallade 2020-målen, som alla är på 20 procent. Mycket pedagogiskt.

Men hur ska man kunna packa ett begripligt energi- och klimatpaket för 2030? Många EU-länder vill bara ha ett mål, och det ska enbart gälla växthusgasreduktion. De vill inte ha ett separat mål om förnybar energi. Bland de här länderna är Storbritannien och Polen tongivande.

Storbritannien vill hålla öppet för att lösa sin klimatekvation med kärnkraft. Polen tänker sig fortsatt kolkraft, försedd med avskiljning och lagring av koldioxid (CCS). Polen har visst stöd av de så kallade Visegrad-länderna (förutom Polen är det Tjeckien, Slovakien och Ungern), som alla har en traditionell syn på energiförsörjningen.
Många länder är rädda för alltför ambitiösa mål, som de tror kommer att kosta mycket att genomföra. Man ser framför sig stora subventioner till förnybar energi, och fruktar också höga energipriser. Inte så populärt, när många länder fortfarande sitter kvar i ekonomisk kris och budgetkris på hemmaplan.

I den här dragkampen gäller det för de länder som är ambitiösa när det gäller klimatåtgärder och omställning av energiförsörjningen att vara på hugget och påverka kommissionen och det kommande förslaget. Därför skrev en grupp länder härom veckan ett brev till kommissionen med krav på att det ska vara tre separata mål, precis som nu. Alltså också ett tydligt mål om förnybart. De länder som skrev under brevet var Frankrike, Tyskland, Danmark, Italien, Irland, Österrike, Portugal och Belgien.

I det här sällskapet tycker många att Sverige självklart borde ha varit med. Inte minst eftersom Sverige redan klarat förnybartmålet för 2020, och ligger i topp i EU när det gäller att utnyttja förnybar energi.

Igår debatterades saken i Riksdagen. Energiminister Anna-Karin Hatt fick gång på gång frågan om Sverige erbjudits att vara med och underteckna brevet. Hon svarade inte på frågan men hänvisade till flera andra inspel Sverige gjort. Och i sakfrågan – om vi ska ha ett separat mål för förnybar energi – ville hon inte ge besked.

Förklaringen är att regeringen är oense i sakfrågan. Moderaterna följer Svenskt Näringsliv och andra aktörer inom näringslivet, som bara vill ha klimatmål. Folkpartiet vill hålla öppet för kärnkraft snarare än förnybar energi. Olika meningar i regeringen gjorde också att regeringen förra våren lade ett förslag i riksdagen som innebar ”vänta och se”.

Ska vi då ha ett särskilt mål för förnybart? Det nu gällande målet sätter blåslampa på länder som hittills inte fått mycket gjort, som Storbritannien och Nederländerna. Men behövs det ett separat mål också för 2030? Skulle det inte räcka med ett skarpt växthusgasmål? Någon ny kärnkraft blir det knappast om marknadskrafterna får styra. Den blir för dyr. Också CCS kommer att bli en dyr väg. Med ett högt mål för minskade växthusgasutsläpp, parat med ett fungerande system för handel med utsläppsrätter och koldioxidskatt i allt fler länder, så blir det säkert mest förnybart och effektivisering i ekvationen.

Men för att vara säker på att medlemsländerna verkligen tar den förnybara vägen, inte minst i transportsektorn, är det nog säkrast att behålla ett separat mål för förnybart också 2030. Alla de företag och enskilda som ska fatta beslut om investeringar de närmaste åren behöver en politisk pekpinne, även i en marknadsekonomi.
I politik talat man ibland om tydliga signaler. Att behålla ett förnybartmål är en tydlig signal. Att avskaffa det skulle också vara en tydlig signal.

/Kjell

Vi använder oss av cookies.Läs mer