Uteslut inte stubbarna ur energibalansen

Foto: Svebio

Faktum är att stubbarna till avverkade träd i Sverige innehåller ännu mycket mer energi, inte mindre än 83 TWh ved, varje år. Den kan jämföras med all förbrukning av drivmedel till fordon och arbetsmaskiner, som är ungefär 90 TWh om året. Eller förbrukningen av fjärrvärme för att värma våra städer och tätorter, som är 60 TWh om året.

Det går naturligtvis inte att driva bilar med stubbar, men det går att göra drivmedel av biomassa med kanske 65% verkningsgrad, och det går att göra el och värme med nära 100% verkningsgrad.

Det går inte heller att skörda alla stubbar. Men man kan skörda en hel del. Åtminstone 20 procent eller kanske till och med 30 procent.

Frågan om skörd av stubbar har varit omstridd under lång tid. Det fanns mycket tvärsäkra åsikter, men dåligt med underbyggd kunskap. Därför genomförde Energimyndigheten under åren 2008 till 2015 två ambitiösa forskningsprogram i samarbete med SLU, Lantbruksuniversitetet, och forskare från en del andra universitet och institut. Sammanlagt genomfördes 39 forskningsprojekt inom olika discipliner. I den andra omgången spenderades 52,1 miljoner på denna forskning; jag har inte lyckats lista ut hur mycket pengar man lade i etapp ett.

Resultatet av forskningen finns redovisad i en populär sammanfattande rapport, Stubbskörd – hur påverkas miljö och klimat? (Tryggve Persson m fl, SLU 2017). I rapporten redovisas resultat av forskningen på en rad olika områden och i slutet av rapporten finns en förteckning över alla publiceringar kopplade till forskningen. Det är en imponerande lista.

Innan den här forskningen genomfördes var det vanligt att påstå att ”vi vet för lite om effekterna av att använda stubbar”. Nu är inte det möjligt. Vi vet numera ganska mycket om effekterna av stubbskörd i vår typ av skog, tack vare forskningen.

Energimyndigheten gav 2018 ut en sammanfattande syntesrapport om all den forskning som man finansierat kring miljöeffekter av biobränsleuttag i skogen. Rapporten heter Miljöpåverkan av skogsbränsleuttag – En syntes av forskningsläget baserat på Bränsleprogrammet hållbarhet 2011–2016 (ER 2018:02). (Går att söka fram här) Där skriver Energimyndigheten bland annat så här:

För skogsproduktionsmålet kan uttag av grot ha större negativ betydelse än stubbskörd, vilket främst förklaras med relativt större näringsförluster vid grotuttag än stubbskörd. Ett uttag av stubbar på 30 % av föryngringsytorna bedömdes inte få negativa konsekvenser på skogsproduktionen.

Det högsta uttaget som inte ger negativa effekter för biodiversitetsmålet bedömdes vara uttag av grot på 50 % och stubbar 20 % av alla avverkningsobjekt i landskapet.

(grot = grenar och toppar, dvs ovanjordiska avverkningsrester från fällda träd).

I sammanfattningen av stubbforskningsprogrammet hade forskarna skrivit så här:

En uttagsnivå på t ex 30 % (tre av tio hyggen stubbskördas varje år under lång tid) kan medföra en risk för främst svårspridda och specialiserade arter.

Någonstans kring 20 – 30 procent verkar gränsen gå, men 20 procent stubbskörd verkar inte vara något stort problem ur biodiversitetssynpunkt. Det blir 12 TWh om vi räknar som andel av alla stubbar från slutavverkningar, som totalt har ett energiinnehåll på drygt 60 TWh.

Det är alltså det vetenskapliga underlaget. Men tro inte att det har fått något genomslag, trots att vi befinner oss i en klimatkris där vi bör ta vara på alla förnybara möjligheter som står till buds för att ersätta fossila bränslen. I FSC-certifieringen har man exempelvis rakt upp och ner uteslutit stubbarna, trots den entydiga klimatnyttan och trots den vetenskapliga utvärderingen. I FSC:s kriterier anges inget skäl till förbudet.

Svebio har i dagarna lämnat svar på Utfasningsutredningen (SOU 2021:48). Sven Hunhammar har utrett hur vi ska kunna bli av med alla fossila drivmedel i trafiken till 2040. Han har också ägnat några sidor åt att bedöma potentialen för biodrivmedel. Där avfärdar han hastigt och lustigt stubbarna utan någon tydlig motivering:

Att ta tillvara stubbar och stora mängder grot för bioenergiändamål är dock ifrågasatt då åtgärderna kan påverka kolupptaget i mark liksom vattenbalansen i torra marker negativt och kan vara negativt för den biologiska mångfalden” (sidan 319). Några stycken senare räknar han helt bort stubbarna, utan att ge något argument.

Att en sak är ”ifrågasatt” är inget hållbart argument. Många saker ifrågasätts, av olika skäl, utan att för den skull motivera ett förbud eller annan åtgärd.

När jag läser sammanfattningen av stubbforskningen hittar jag inga hänvisningar till risken för rubbad vattenbalans eller om kolupptaget i marken generellt. Naturligtvis blir det mindre markkol på kort sikt när man tar bort stubbar och rötter, men forskningen visar att kolbalansen återställs relativt snabbt. En finsk studie som refereras visar att det inte fanns någon skillnad i kolförråd redan efter 8 – 13 år jämfört med ett markberett hygge. En annan studie visar en skillnad på några få procent på längre sikt, så liten skillnad ”att den är svår att belägga statistiskt”. När det gäller biologiska mångfalden finns det effekter på vissa arter som är beroende av död ved och solbelysta stubbar, och det är skälet till att man vill begränsa skörden till 20% eller 30% av hyggena. En studie som genomfördes hittade 1 355 svamparter på granstubbar med hjälp av DNA-analys, men bara 4 av dessa var rödlistade. De flesta känsliga arter är beroende av lövträdstubbar, och därför ska de inte skördas.

I granstubbarna lever ofta rotticka som ger rotröta och därför rötskadade träd i nästa generation och stora förluster genom att timret måste kasseras. Här finns en positiv effekt av stubbskörd. En annan positiv effekt är att man får igång tillväxten av nya träd snabbare på hygget, vilket ger klimatnytta genom snabbare inbindning av koldioxid.

Jag är säker på att Sven Hunhammar eller hans sekretariat inte läsforskningsrapporterna om stubbskörd. De har bara skrivit in det de tror är sant i utredningsbetänkandet. I litteraturlistan finns bara ett par referenser och där inkluderas stubbar i potentialerna.

Fossilfritt Sverige arbetar med en biostrategi, som kommer att presenteras inom de kommande veckorna. Professor Pål Börjesson har gjort en uppdaterad potentialberäkning för ökat uttag av biomassa både i skogsbruk och jordbruk. I bägge dessa dokument har man räknat bort stubbarna, och som enda motiv anges att de inte är godkända för FSC-certifiering.

I princip är det ingen skillnad på stubbar och andra avverkningsrester. Inom loppet av ett par årtionden bryts både grenar, toppar, stubbar och rötter ner av svampar, insekter och mikroorganismer och kolet frigörs som koldioxid. Om man istället för förbränningen i nedbrytarnas celler låter förbränningen ske i en panna eller motor kan man ersätta fossilt bränsle. Det är det som är klimatnyttan med att skörda stubbar. Det fossila bränslet som ersätts kan bli kvar i underjorden för ytterligare några miljoner år istället för att påverka vårt klimat. Det är ett bra motiv för att använda stubbar som bränsle. Precis som vi förr använde stubbar för att tillverka tjära.

/Kjell Andersson