Tre bioenergidagar i Bryssel

Grand Place, Bryssel. Foto: Kjell Andersson

Nya teman i branschen

Konferensen ordnades av Bioenergy Europe, som har blivit en allt starkare röst i Bryssel. Konferensens rubriker illustrerar vad som är viktigt för branschen idag och det är till stor del teman som man inte skulle ha haft som huvudteman bara för några år sedan.

Ett sådant tema är bioenergi i den tunga industrin. Ståltillverkaren Tata fanns på plats och företagets företrädare Frank van der Zon påminde om att det inte går att göra stål utan kolatomer, och om vi ska bli fossilfria måste dessa kolatomer komma från biomassa.

Ett annat tema var bio-CCS och bio-char, att använda bioenergi för att långtidslagra det biogena kolet och skapa negativa utsläpp. Här fanns Stockholm Exergi på scenen, representerat av Johan Börje.

Bioenergibranschen erbjuder på de här områdena lösningar som inga andra kan åstadkomma, både när det gäller användningen av biogent kol istället för fossilt kol som reduktionsmedel i järn/stålindustrin, liksom förmågan att skapa nettoinbindning av koldioxid. Båda de här egenskaperna är unika jämfört med andra energialternativ. Men det gröna kolet kan åstadkomma så mycket mer. En av bioenergins positiva egenskaper är mångsidigheten, både när det gäller råvaror, omvandlingsmöjligheter och användningsområden. Mot den här bakgrunden är det svårt att förstå varför bioenergi väcker så mycket motstånd och motstridiga känslor. Även på konferensen i Bryssel fanns det bioenergimotståndare på scenen. Mer om det nedan.

Bryssel – Europas politiska maktcentrum

Bryssel visade sig på måndagen från sin allra tristaste sida, med ihållande regn. Staden är ganska grå till att börja med, och gråvädret gjorde det inte bättre. På tisdagen blev det lite bättre väder, och solen tittade fram, men det blev också kallare. Bryssel och Belgien i november är inget lockande resemål. Men det är Europas politiska maktcentrum och vår närings villkor formas allt mer av EU-institutionerna i Bryssel. Det gäller att ha en stark branschorganisation på plats när de avgörande besluten fattas, och att själv ge sitt bidrag, och med jämna mellanrum sätta sig på planet eller tåget till Bryssel. Själv har jag säkert gjort den resan trettio gånger de senaste femton åren, kanske mer. Jag har inte räknat.

Det gäller också att ha ”vänner” både i EU-parlamentet och i EU-kommissionen, människor med kunskap och vilja att lyssna på våra argument. Vid konferensen talade att par EU-parlamentariker: svenska Emma Wiesner (C) och portugisiska Lidia Pereira. Den senare tillhör ett parti som heter socialdemokraterna, men som på EU-nivå ingår i den konservativa partigruppen EPP (samma som svenska M och KD). Emma Wiesner är en favorit för bioenergifolket och hon gav en bred exposé över aktuella utmaningar. Lidia Pereira har varit rapportör för ”carbon removals”: bio-CCS, bio-char och andra åtgärder för att minska CO2-halten i atmosfären.

Nästa år avgörs det vilka företrädare vi kommer att ha i EU-parlamentet. Valet hålls den 9 juni för Sveriges del.

Bioenergin – en mångsidig och kostnadseffektiv lösning

Bioenergi kan bidra med så mycket. Förutom gröna kolatomer till stålindustrin och till framtida så kallade e-bränslen, även en långa rad andra bidrag till industriell omställning bort från fossila bränslen. Vid konferensen redovisades ambitiösa planer från kalkindustrin, från raffinaderier och från asfaltstillverkning. Men bioenergin kan framför allt klara behoven av fossilfri värme och fossilfri elproduktion genom effektiv kraftvärme. Uppvärmning står för 40 procent av all energianvändning i EU, och bioenergilösningar är kostnadseffektiva och ger lokalt baserad energiförsörjning. Bioenergi står för nära 60 procent av all förnybar energi i EU och måste fortsätta att vara ett huvudalternativ när EU enligt den nya förnybartdirektivet RED III ska öka andelen förnybar energi från 22 procent 2020 till 42,5 procent 2030. Målet kan inte nås utan att vi slår vakt om befintlig bioenergianvändning och ökar utnyttjande av biobränslen kraftigt de närmaste åren.

Alla som är engagerade för klimatet borde älska bioenergin, eftersom den är ”sustainable, available and affordable” (hållbar och tillgänglig till låg kostnad) som dansken Morten Hultberg Buchgreitz från det danska biobränslehandelsföretaget CM Biomass enkelt sammanfattade.

Motståndsrörelsen var närvarande

Men alla älskar inte bioenergi. Tvärtom. Det har under de senaste åren växt fram en kraftig motståndsrörelse mot bioenergi inom delar av den så kallade miljörörelsen. De här NGO-erna (NGO = non-governmental organisations) har tagit som en huvuduppgift att på allt sätt begränsa användningen av biobränslen, både från åker och från skog. De bedriver en oförtröttlig opinionsbildning med förenklade argument som ”don’t burn trees” och förnekar bioenergins klimatnytta.

Vid konferensen i Bryssel var denna NGO-opinion företrädd av Michaela Holl från den tyska tankesmedjan Agora Energiewende. Hon argumenterade mycket starkt mot att över huvud taget använda trädbränslen för energiproduktion med argumentet att biomassa är en mycket begränsad resurs, som bara ska användas för mycket avgränsade behov, där det inte är möjligt att elektrifiera. Liknande argument fördes fram av Ana Serdoner från miljöorganisationen Bellona. Hennes huvudargument var att vi nu ”går från molekyler till elektroner”, dvs så total elektrifiering som möjligt.

På direkt fråga om vad man ska använda biomassa till nämnde Michaela Holl bara bioplast. Hon menade att de formuleringar som antagits om så kallad kaskadanvändning i RED III är för svaga. Kaskadreglering innebär att man använder råvaran enligt en hierarki där man prioriterar materialtillverkning och återvinning framför energiproduktion, vilket ytterst leder till reglering och planhushållning framför fri marknad. Nu riktar NGO-erna in sig på nästa strid, kring EU-politiken till 2040, och då blir kaskadregleringen en huvudfråga.

Frågan om tillgången på biomassa delar i viss utsträckning även bioenergifolket. Många är oroade av konkurrens om biomassan. Till optimisterna hör Morten Hultberg Buchgreitz som gärna lyfter blicken bort från att enbart diskutera skogsbränslen och Europa. Det finns mycket stora potentialer från jordbrukssektorn, inte minst restprodukter, och det finns biomassetillgångar över hela jordklotet. Det gäller bara att tillämpa de miljö- och hållbarhetskriterier som garanterar att bränslena utvinns på ett hållbart sätt.

//Kjell Andersson