Svenska drycker med allt lägre ”carbon footprint”
I onsdags hade vi årsmöte och Vårmöte med Svebio. Där fick vi bland annat lära oss att Sveriges mejerier använder allt mindre fossila bränslen. I måndags togs det första spadtaget i Grängesberg för ett projekt som ska reducera Spendrups bryggeris utsläpp av koldioxid med 80 procent. Man kan alltså med allt bättre klimatsamvete dricka svensk mjölk och svensk öl. Företagen borde berätta detta för sina kunder.
Vi hade bjudit in Inger Larsson från Arla för att berätta om strategin för att ersätta fossila bränslen vid Arlas mejerier runtom i Sverige. Arla är ett stort kooperativ av tusentals mjölkproducerande bönder i Sverige, Danmark, Storbritannien, Tyskland, Luxemburg och Belgien. Man har också mejerier utanför Europa, bland annat i Saudi-Arabien.
Arla har 13 mejerier i Sverige, från Jönköping i söder till Östersund i norr. Dessutom finns 40 mejerier i övriga Arla. Inger Larsson berättade om Arlas miljöstrategi, som börjar redan ute på gårdarna och slutar med avfallshantering. När det gäller klimatpåverkan är målet för hela Arla-koncernen att 50 procent av den energi som används ska vara förnybar 2020. Men i Sverige är ambitionen högre – 80 procent av produktionen för värme ska vara förnybar 2020, främst från trädbränslen (flis och pellets) och biogas. Mejerierna använder energin som ånga och hetvatten – det är olika behov på olika mejerier beroende på vilka produkter som tillverkar. Mest högtemperaturenergi behöver man för att göra mjölkpulver. Det sker i Vimmerby och Visby.
Det senaste projektet var att övergå från olja till flis för att försörja mejeriet i Linköping. En biobränslepanna på 8 MW har installerats av Tekniska Verken för att försörja mejeriet med ånga. Pannan ersätter 4000 kubikmeter olja med flis. Anläggningen invigdes för några veckor sedan.
Men Arla har redan förut flera stora biobränsleanvändningar, t ex vid mejeriet i Götene, där det sker ett samarbete med det lokala fjärrvärmebolaget, och i Vimmerby, där mjölkpulver tillverkas med flis som ger 108 GWh energi. Det motsvarar värmeförsörjningen för en mindre stad. I Visby används biogas från en biogasanläggning intill mejeriet.
Nu står ytterligare ett par mejerier på tur för konvertering.
I måndags togs det första spadtaget för en ny energianläggning vid Spendrups bryggeri i Grängesberg, som är Sveriges största bryggeri, och ett av de företag som använder mest olja bland de många tusen företag som kommer att få kraftigt höjd koldioxidskatt nästa årsskifte. Spendrups ska minska sina utsläpp av fossil koldioxid med 80 procent fram till 2016. Det sker genom att man använder den restprodukt, drav, som bildas efter att man jäst ölet. Det är rester av korn och malt och förbrukad jäst som man nu ska torka in och använda som bränsle. Man ska också komplettera med vanligt biobränsle.
Redan tidigare har Spendrups under en tioårsperiod reducerat utsläppet av koldioxid med hälften per liter dryck.
Det går alltså bra att sänka utsläppen av koldioxid i när man gör drycker. Det finns fler exempel än Arla och Spendrups. Åbro bryggeri går över till fjärrvärme i samarbete med Vimmerby Energi. Trensums Musteri i Tingsryd har bytt till bioolja. Och i Norrköping gör man ”grön koldioxid” från etanolfabriken till våra läskedrycker.
Dagens Nyheter hade i söndags en tabell över all den mat som ger stora utsläpp av växthusgaser och som vi alltså borde äta mindre av. Det var en tabell med avsikt att skapa klimatångest vid frukostbordet. Varför inte göra en lista istället över alla de produkter i livsmedelsdisken som nu blir allt mer klimatsmarta genom att vi byter ut de fossila bränslena i våra förädlingsindustrier? Och varför sätter inte Arla, Spendrups, Åbro och de andra ut ett litet märke på sina mjölkpaket och ölflaskor och berättar när de tillverkar utan att använda fossila bränslen och att de istället använder gröna biobränslen? Jag tror att många konsumenter skulle uppskatta den informationen och det skulle hjälpa oss att välja i butikshyllan.
Men egentligen är det inte du och jag som konsumenter som ska behöva ta ställning till varje enskild produkt. Om vi istället väljer politiker som höjer koldioxidskatten och gör det lönsamt för företagen att göra rätt, då blir det bättre för alla, utan att vi behöver känna klimatångest när vi handlar och äter.