Tillbaka

Skogen är fortfarande full av biomassa som bara ruttnar till ingen nytta

Finns det tillräckligt med biomassa? Hur stor är potentialen? Det är en fråga som följt bioenergibranschen ända sedan 1970-talet. Ett vanligt påstående är att ”tillgången är begränsad”, trots att biomassa hela tiden tillverkas i naturen, i en process som aldrig tar slut.

Den här veckan har vi fått ytterligare vittnesmål om att det fortfarande finns väldigt mycket bioenergi i våra skogar och på våra åkrar som vi inte tar vara på. Och det kortsiktiga problemet är överskott och pressade priser, snarare än brist på biomassa.

Skogsindustrierna har låtit konsultföretaget Pöyry räkna och det blev rapporten ”Bioenergi från skog och skogsindustri”, som presenterades vid en frukost på Hilton vis Slussen i måndags morse. Pål Börjesson från Lunds Universitet har gjort en beräkning åt Nationella skogsprogrammet, som finns som en rapport på universitetets hemsida. Båda rapporterar om stora biomassepotentialer, och ser inte problem med att öka uttaget, utan snarare brist på användning och efterfrågan för all denna förnybara energi.

Tomas Thuresson på Pöyry drog sina siffror vid frukosten. Han berättade att vi idag förbrukar 103 TWh bioenergi från skogen och skogsindustrin, en ökning med 14 TWh sedan 2002. Det är svartlutar, tallolja, bark, spån, flis, grot, röjningsved, brännved och en försvinnande liten volym stubbar. Om fem år kommer v i att förbruka 113 TWh, kanske 119 TWh, om vi satsar på bioekonomin. Men det möjliga uttaget, potentialen, med hänsyn tagen till skogsstyrelsens restriktioner är 165 TWh. År 2050 har potentialen stigit till 201 TWh, enligt Pöyry. Det finns alltså ett utrymme att öka uttaget av skogsbiomassa för energi till det dubbla under de närmaste 35 åren, enligt Pöyry. 

Pål Börjesson har en lägre nivå för skogsbiomassan. Han räknar ned att det finns en reserv på 24 – 33 TWh idag, och 36 – 50 TWh 2050, med ett osäkerhetsintervall upp till 74 TWh. Skillnaden mellan beräkningarna gäller främst synen på hur mycket stubbar man kan eller vill skörda.

Pål Börjesson redovisar samtidigt en mycket stor ökningspotential från jordbruket. Och det är en växande potential eftersom det svenska jordbruket befinner sig i en gradvis reträtt. Han menar att det går att få ut 18 – 20 TWh biomassa idag och 35 – 40 TWh 2050 från det svenska jordbruket. Dessutom har han gjort en optimistisk beräkning av hur mycket alger skulle kunna ge 2050. Det blir 0,6 – 1,5 TWh. Inte mycket jämfört med vad traditionellt jord- och skogsbruk kan ge.

Man ska notera att både Pöyry och Börjesson räknar med att skogsbruket och jordbruket fortsätter att producera sina huvudprodukter som idag. Vad man tar vara på är resurser som idag inte utnyttjas.

Sveriges totala energianvändning ligger kring 370 – 400 TWh. Det betyder att bioenergin kan klara långt över hälften. Den totala användningen av biobränslen, torv och avfall ligger idag kring 140 TWh, och man skulle alltså kunna få ut omkring 100 TWh mer från jord och skog, Energianvändningen kommer troligen också att minska genom effektivisering. Tillsammans med avfall och en del torv borde vi klara två tredjedelar av vår energianvändning från bioenergisektorn. Alternativt använder vi lite mindre, men exporterar biodrivmedel eller andra biobaserade produkter.

Det är inte troligt att de här två studierna räknat för högt. Tvärtom kan det finnas reserver som de inte tagit med. En sådan marginal är att de bara räknat på ”produktiv skogsmark”, dvs exklusive alla avsättningar. Man skulle kunna fundera på följande:

  • Är det självklart att vi ska avstå från att skörda stora volymer stubbar i ett läge där klimatfrågan blir allt mer akut? Det forskningsprogram som genomförts för stubbar visar på begränsade miljöproblem även med relativt stor stubbskörd.
  • Är det självklart att vi bara ska räkna med den produktiva skogsmarken? Det finns stor tillväxt av biomassa även på vår bebyggda areal på totalt 1,2 miljoner hektar – 2,8 procent av den svenska landytan Det motsvarar mer än en tredjedel av åkerarealen, eller mer än hela Kalmar läns yta!
  • Det finns också över 7 miljoner hektar så kallade skogliga impediment, marker som definieras som skog men som växer med mindre än 1 kubikmeter per hektar och år. Det kan vara hällmarker i södra Sverige och myrmarker i norr, olönsamma för vanligt skogsbruk, men ska vi till varje pris avstå från att använda en del av den här marginella tillväxten som energi? Allt är knappast värdefull natur.
  • Det finns också andra marginella marker – åkerholmar, naturvårdsröjningar och annat, där avverkning och röjning kan ge fördelar också för biodiversiteten. Det kan också röra sig om marker som förr betades av kor och får och där busken nu växer tät.

Jag är ingen expert, men jag är övertygad om att man snarare underskattar än överskattar tillgången. Enda sättet att få veta hur mycket det finns är att öka användningen genom att efterfråga mer biomassa för energiproduktion – drivmedel, olika typer av andra bränslen och biokraft.

Till sist: Vi får inte glömma att gränserna är öppna och att biomassa och biobränslen kan handlas fritt. Med ökad handel blir de här nationella potentialberäkningarna allt mindre relevanta. Vi borde åtminstone kartlägga tillgångarna i Östersjöregionen.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer