Råvarureglering modell EU

Den här veckan vill EU-kommissionen ha in svar på sin konsultation om nya statsstödsregler. I förslaget från kommissionen finns två förslag som är särskilt besvärliga för bioenergibranschen. Det ena förslaget är att förbjuda allt statsstöd till biodrivmedel från åkergrödor från och med 2020. Det andra förslaget är att medlemsländerna ska ha rätt att neka stöd för anläggningar som använder biomassa (fasta biobränslen) om det finns ett behov av råvaran i andra företag. Det handlar alltså om att garantera att träindustri av olika slag och att exempelvis boardindustrin ska ha företrädesrätt till råvaran, framför energiföretagen.

För en svensk påminner det här om en svunnen tid, i bioenergins barndom. Sverige hade den här typen av debatt och reglering för tjugofem år sedan. Dessbättre bestämde sig politikerna då för att ta en annan väg, och låta marknaden sköta råvaruregleringen, precis som för alla andra råvaror.

Förra veckan hade Svebio pelletskonferens i Jönköping. Vid middagen tog en veteran och föregångare i pelletsbranschen, Jarl Mared, till orda och berättade för dagens branschfolk om hur det kunde gå till på den tiden. Fackföreningarna låg på, och i regeringen satt socialdemokrater som gärna lyssnade på facket. Argumenten var desamma som nere på kontinenten idag. Man trodde att de framväxande bioenergiföretagen skulle ta råvaran från skogsindustrierna. Särskilt oroade man sig för spånskiveindustrin, som dittills fått sin råvara i stort sett gratis från sågverken. Förslaget blev nu att föreslå en skatt på sågspån, som skulle betalas av de företag som ville göra pellets eller bränna spån. Jarl Mared hade skapat företaget Svensk Brikettenergi och byggt pelletsfabriker i södra Sverige. Nu bjöd han in ett antal kollegor till ett krismöte i Huskvarna. Det här blev starten på att organisera pelletsindustrin i PiR, Pelletsindustrins Riksförbund.

Man satte igång att lobba mot spånskatten. En av de som nappade var en ung politiker vid namn Carl Bildt, som i ett tal i USA berättade om att man i Sverige var beredd att lägga skatt på det mesta – inklusive sågspån! Det blev aldrig någon spånskatt.

Däremot hade Sverige redan tidigare, och under många år, en reglering av flis. Den som ville använda mer än 10 000 kubikmeter träflis för energiändamål måste ha tillstånd från regeringen! Den här bestämmelsen fanns först i paragraf 136A i byggnadslagen och från 1987 i Träfiberlagen. Den innebar alltså att regeringen hade det sista ordet om etableringar av fliseldade värmeverk. Lagen avskaffades 1991, men gällde till 1993 för sågspån och kutterspån.

Sedan dess är handeln med biobränslen fri i Sverige, i enlighet med den näringsfrihet som infördes 1864 (då avskaffades skråväsendet i städerna). Och det är full etableringsfrihet för energianläggningar. Man måste förstås klara miljökraven, och få miljötillstånd av länsstyrelse eller miljödomstol. Men ingen myndighet går in och bestämmer vilket bränsle man får köpa på den fria marknaden.

Men på kontinenten vill man nu reglera. Så här lyder förslaget från kommissionen:

In order to limit the effects on the raw material markets, Member States may exclude or limit energy production using biomass.

Visserligen handlar det bara om att tillåta medlemsländer att själva reglera biomassan. Det är inget påbud, och det kommer inte att leda till att den svenska regeringen återiför träfiberlagen eller inför spånskatt. Men signalen är tydlig. EU-kommissionen kommer inte att förhindra medlemsländerna att införa planreglering för fasta biobränslen. Planhushållning tillåts på den gemensamma Europamarknaden, om förslaget blir verklighet. Svebio kommer att protestera. Vi hoppas att fler gör detsamma.

När det gäller biodrivmedel från åkergrödor är det däremot ett direkt påbud som föreslås. Så här lyder den texten:

Investment aid to installations producing biofuels can only be granted to installations that do not produce biofuels from cereal and other starch rich crops, sugars and oil crops as defined in the Commission ́s proposal COM(2012)595.

(Nu hör det till saken att kommissionen inte fick igenom sitt förslag från oktober 2012 – men skam den som ger sig, tycks de tänka)

Som vi berättade här i bloggen för några dagar sedan finns det 52,5 miljon hektar obrukad mark i Östeuropa, plus minst 10 miljoner hektar i träda i EU. Och i den nya jordbrukspolitiken i EU ska ännu mer mark läggas för fäfot, som ”ekologiska fokusområden”. Det är svårt att förstå varför EU ska stoppa allt stöd till biodrivmedel från grödor som kan odlas på de här markerna, och ersätta fossila drivmedel. Bakvänd klimatpolitik, tycker vi.

/Kjell