”Omdiskuterat” och ”kritiserat” bränsle i Katrineholm och Åtvidaberg
Vid rondellen i Flen finns tre mackar – en OKQ8 och en Circle K, bägge bemannade och med bra service, och en mindre obemannad Preem. Där har jag ofta stannat för att tanka E85 till min Ford Focus. Nu har OKQ8-macken bytt ut sin etanolpump mot en HVO-pump, och från Circle K kommer signaler om att de tänker göra likadant, även om inget datum är bestämt. Vid Preem finns ingen E85.
Man kan inte förebrå de som driver mackarna även om jag personligen måste planera min tankning och kanske stanna i Gnesta istället för i Flen när jag åker mellan Stockholm och Katrineholm. Sedan våra politiker drog undan mattan för flexifuelbilar har det bara varit en tidsfråga innan etanolpumparna skulle börja avvecklas.
Men den här bloggen ska inte i första hand handla om etanol utan om biodrivmedel generellt, och inte minst svenska medias ofta skeptiska inställning till biodrivmedlen.
Den nya HVO-macken i Flen ägnas en helsida 13 mars i lokaltidningen Katrineholms-Kuriren. Rubriken lyder ”Omdiskuterat fossilfritt bränsle på plats i Flen”. Några dagar senare ser jag ett TV-inslag i min regionala TV-kanal (SVT Nyheter Öst) som handlar om Åtvidaberg. Kommunen har nu ställt om alla sina fordon till förnybara bränslen, och de flesta av dessa bilar, 48 stycken, går på HVO100. Man har också 9 elbilar och 4 som går på etanol. Reportern, Ulf Persson, väljer att vinkla nyheten på att Åtvidaberg satsat på ett ”kritiserat bränsle”, vilket också flaggas upp på hemsidan. Istället för att presentera nyheten att den östgötska kommunen nu, med sitt senaste tillskott av en HVO-diesel, har en fordonsflotta utan fossil bensin och diesel är vinkeln från SVT Nyheter Öst att man satsat på ett dubiöst bränsle.
Klara Werner, Åtvidabergs kommuns miljöstrateg, får frågor om varför man inte satsat på elbilar och om kommunen kan vara säker på att HVO-bränslet inte innehåller palmolja (beledsagat av en film där träd huggs ned för att ge plats för oljepalmer). Klara Werner svarar att man köper certifierat bränsle som inte innehåller palmolja och dessutom finns det en ny mack för HVO, och att det är svårt att ordna laddningen av kommunala elbilar.
Också Flen har sin miljöstrateg (finns det idag någon kommun som saknar miljöstrateg?), och denne, Tomas Högberg, citeras i Katrineholms-Kurirens reportage. Han är inte alls lika positiv till HVO som kollegan i Åtvidaberg. Han säger att ”frågan är komplex” och att ”det finns både dåliga och bra biobränslen, där efterfrågan ökar och tillgången är begränsad på de bra sådana”. Han utvecklar tankegången:
”Så det är viktigt att inte sätta likatecken mellan biobränslen/HVO och klimatsmart. Jag vill understryka att det är bra med tillgång till HVO då det är en dellösning. Men vi måste fortfarande säkerställa att biodrivmedlen inte medför stora skogsavverkningar, vare sig i Sverige eller i utlandet, innan vi får en reell klimatnytta eller ska kunna anse det vara en håll-bar lösning” (citat ur mejl till Katrineholms-Kuriren).
Så ser analysen ut i Flens kommun. Till skillnad från Åtvidaberg har Flen inte bytt bränsle i de flesta av sina fordon. Enligt tidningsartikeln drivs 102 av kommunens 140 fordon med vanlig diesel. Majoriteten av dessa dieselfordon kan drivas med HVO och man borde vara mycket nöjd med att nu få en HVO-pump. Men det är uppenbart att detta inte är en prioritet för miljöstrategen Högberg. Kommunen har ett mål om att vara fossilfria när det gäller drivmedel, men först 2030.
Annars är kommunerna rätt lika. Flen har 16 500 invånare, medan Åtvidaberg har 11 500. Förutsättningarna för att avveckla fossila bränslen i den egna fordonsflottan borde vara lika bra i Flen som i Åtvidaberg.
Katrineholms-Kurirens reporter David Gagnert väljer precis samma negativa vinkel som SVT Öst gör några dagar senare. HVO beskrivs redan i rubriken som ”Omdiskuterat bränsle” och han lyfter också fram kopplingen till palmolja i texten.
OKQ8:s säljchef Esa Hautala är däremot entusiastisk över sin nya produkt. ”Miljöaspekten är kanon” säger han, och tillägger att drivmedlet minskar koldioxidutsläppen markant.
Han berättar historien om etanolen vid macken. 2004 och åren därefter satsade man stort på etanolen, men idag säljer han bara en kubik E85 i månaden när han samtidigt säljer 100 kubik bensin och diesel.
Det är inte svårt att förstå hans beslut att byta ut E85-pumpen mot en HVO-pump. Frågan är bara hur framtiden ser också för detta nya bränsle. Sverige har bara ett tidsbegränsat skatteundantag fram till årets slut, som garanterar marknaden både för E85 och ren biodiesel. Styrmedlen och politiken skapar genuin osäkerhet.
Om jag hade varit reporter i Flen så hade jag valt en annan vinkel än den Katrineholms-Kurirens reporter valde. Jag hade ställt företrädarna från Flens kommun följande frågor:
- Ni har haft två mackar som erbjudit etanolbränsle i drygt femton år. Varför har ni inte satsat på etanolbilar i kommunens fordonsflotta?
- Ni har nu en HVO-pump. Kommer ni att se till att alla era dieselbilar nu tankar HVO100?
- Varför ska ni vänta till 2030 innan ni har ställt om de kommunala fordonen till fossilfrihet? Andra kommuner har redan gjort detta, t ex Åtvidaberg.
- Litar ni inte på den hållbarhetslagstiftning som finns på plats både i EU som helhet och i Sverige? Anser ni att ni måste ställa ytterligare miljökrav utöver hållbarhetskriterierna innan ni satsar fullt ut på förnybara drivmedel?
- Anser ni att en kommun ska gå före i klimatomställningen? Vilka andra åtgärder ger snabbare klimatnytta i Flen än bränslebyte i trafiken?
- Har er miljöstrateg räknat ut hur många ton onödiga utsläpp av fossil koldioxid som orsakats hittills av att ni är senfärdiga med att ersätta fossila drivmedel i kommunens fordon?
Till redaktionerna, reportrarna och rubriksättarna är mitt budskap: undvik de negativt värdeladdade epiteten på biodieseln. Låt andra stå för eventuell kritik och låt sedan läsarna göra sin egen värdering.
/Kjell Andersson