Tillbaka

Nu har de gröna solcellerna kommit igång igen

Jag tittar ut genom fönstret från frukostbordet på den skira grönskan. Nu har till och med linden på vår bakgård fått löv, och då återstår väl bara askarna vid vårt lantställe. De är ju som fina damer, enligt ett talesätt jag hörde som barn: ”Sist ur sängen och tidigast till vila”. Asken är känsligast för kyla av våra träd, och kommer sist ut i lövsprickningen och inleder också lövfällningen på hösten.

Foto: Kjell Andersson

Löven är fantastiska levande solfångare. Nu börjar de att med solljusets hjälp bygga upp biomassa i sina celler. En del av den energi de fångar behövs för den egna överlevnaden, men träden lagrar också upp en stor del genom att bilda ved som finns kvar till kommande år.

Fotosyntesen är en fantastisk process och motorn för allt liv på jorden. Den tar vara på solens energi och omvandlar luftens koldioxid och vattnets väte till energirika kolväte-föreningar som ger näring till människor, djur och mikroorganismer.

Att kunna utvinna mycket material och energi från jordbruk och skogsbruk är hållbart och förnybart. En viktig del av ett 100 procent förnybart energisystem.

I Sverige har vi kommit mycket långt när det gäller att ta vara på den här resursen, och inte minst skogens träd. Vi har under de senaste årtiondena byggt upp ett skog-bioenergi-system som är imponerande, och som levererar en mycket stor klimatnytta.

Jag har försökt beskriva detta system i en rapport som för några veckor sedan publicerades på FN-organet IRENA:s hemsida. Rapporten är ett samarbete med Jeffrey Skeer från IRENA, som står för International Renewable Energy Agency.

Jag har också sammanfattat några av slutsatserna i en debattartikel på Second Opinion, som publicerades tidigare i veckan. Debattartikeln är ett svar på ett inlägg av Harry Frank, medlem av Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott, som ifrågasätter nyttan av att använda bioenergi i en artikel med rubriken ”Utsläpp kan inte bekämpas med utsläpp”.

Harry Frank har anammat de idéer som många globala miljöorganisationer nu för fram om att eldning av biobränslen är lika illa som att elda kol. Harry Frank har upptäckt att de svenska värmeverken släpper ut tiotals miljoner ton koldioxid från eldning av biomassa, och han vill inte se någon förbättring när man ersätter utsläppen av fossil koldioxid med koldioxid av biogent ursprung. Harry Frank vill räkna in de här utsläppen i utsläppsstatistiken och skriver så här:

”Sveriges faktiska utsläpp är inte 42 miljoner ton koldioxid om året, utan 74 miljoner ton. Tar vi utsläppsmålen till 2030 på allvar, måste vi avstå från biomassa som bränsle”.

Harry Frank har rätt i att det släpps ut stora mängder koldioxid genom förbränning av biomassa i Sverige, eftersom vi använder mycket biobränslen. Men han ger inte hela bilden. Den ser ut så här:

  • Den svenska skogen binder totalt in omkring 150 miljoner ton biomassa varje år genom sin tillväxt av ved i stammar, grenar, stubbar och rötter. Tillväxten är 436 TWh, om man räknar som energi. Och det leder till en inbindning av koldioxid från atmosfären som är tre gånger så stor som alla utsläpp av växthusgaser i Sverige.
  • Av denna tillväxt blir biomassa motsvarande 42 miljoner ton koldioxid kvar i skogen och ökar på skogarnas kolförråd, eftersom vi bara avverkar omkring 70 procent av den totala tillväxten.
  • Bioenergin från skogen har ersatt omkring 100 TWh (årlig användning) av fossila bränslen. Det ger en klimatnytta på omkring 35 miljoner ton koldioxid, och bioenergin står idag för 37 procent av Sveriges energianvändning.
  • När man använder förnybara produkter från skogen, som trä och papper, ger det också en direkt klimatnytta. Träet kan användas som byggmaterial istället för betong och stål, och pappret kan ersätta plast och aluminium, exempelvis i förpackningar. Den här klimateffekten, som sker både i Sverige och utomlands på våra exportmarknader, har hittills bara beskrivits i forskningsprojekt. Skogsbolaget SCA har i en rapport visat att man genom sin verksamhet skapar klimatnytta på 8 miljoner ton koldioxid. Jag skrev en blogg om det den 26 februari.
  • Även om vi använder en del ris (grot) från avverkningar, så blir det mesta kvar i skogen, både stubbar, grenar och annat. De här avverkningsresterna bryts ner inom loppet av några år, hälften har förmultnat inom 15 år, och då frigörs kolet som koldioxid och förloras till atmosfären. Det handlar om ett flöde på omkring 47 miljoner ton koldioxid om året som går förlorat. Man kan inte ta hand om all denna döda biomassa, en hel del behövs för skogens biodiversitet och för skogsmarkens näringsbalans. Men mycket mer går att använda.

Harry Frank har inte tänkt igenom hela systemet. Om man inte eldar upp restprodukter som spån, bark och flis eller tar vara på avverkningsrester så frigörs kolet ändå. Och under tiden måste man använda någon annan energi, troligen ett fossilt bränsle.

Den totala klimatnyttan av det svenska skog-bioenergi-systemet ligger idag långt över de totala svenska utsläppen av växthusgaser på 53 miljoner ton, genom inlagring av kol i skogen, substitution av fossila bränslen och substitution av material i Sverige och utomlands. Troligen långt över 70 miljoner ton, kanske runt 100 miljoner ton.

Man det går att göra ännu mer:

I Svebios tidning Bioenergi har vi visat att de 23 största massabruken och 15 största kraftvärmeverken släpper ut sammanlagt 30 miljoner ton biogen koldioxid. Om man skulle kunna fånga in och lagra den här koldioxiden genom bio-CCS så skulle skog-bioenergi-systemet kunna göra en ännu större klimatinsats.

Vi kommer att berätta mer om detta på en konferens på torsdag nästa vecka, ”Heldag om kolsänkor – så fångas koldioxid och lagras i marken”.

Tyvärr finns klimatnyttan av skog-bioenergi-systemet inte beskriven vare sig i Naturvårdsverkets underlag för regeringens klimatpolitiska handlingsplan, eller i Klimatpolitiska rådets rapport. Man skriver mycket om den svenska konsumtionens klimatpåverkan, men nästan inget om den svenska gröna produktionens klimatnytta.

Och WWF (World Wide Fund for Nature) påstår idag att Sverige har ett av Europas största ekologiska fotavtryck, trots att vi har högst andel förnybar energi och lägst utsläpp av klimatgaser per capita. Förklaringen är att WWF ser skogsbruk som ett intrång i naturen, inte som ett sätt att använda gröna resurser för ett hållbart samhälle.

Det är många som inte vill använda de små gröna fabrikerna (löven), fulla av levande solceller, som just nu börjar jobba för högtryck.

//Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer