Klimatrapporten bekräftar det vi redan visste - nu behövs politiska beslut och fransmännen är redan på gång

Eller om 50 procent eller 70 procent eller 90 procent av isen i Arktis kommer att försvinna. Detaljerna är oväsentliga. Det viktiga är den övergripande bilden. Vi är på väg åt fel håll och tar stora risker med det globala klimatet.

IPCC-rapporten bekräftar de tidigare kända sanningarna, det vi redan visste. Forskarna är överens. Det är i första hand de stora utsläppen av koldioxid som orsakar uppvärmningen. Orsaken är den omfattande användningen av fossila bränslen. En sammanfattning på engelska, för beslutsfattare jorden runt finns på den här länken.

Nu behövs konkreta politiska beslut som reducerar utvinningen av fossila råvaror och reducerar förbränningen av kol, olja och naturgas. Ett bra sätt att minska användningen är att sätta pris på utsläppen av koldioxid, genom koldioxidskatt och utsläppstak med handel med utsläppsrätter.

Koldioxidskatt är det allra bästa styrmedlet. Det bekräftas av en aktuell forskningsrapport från SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) som skrivits av två professorer i nationalekonomi vid Stockholms Universitet, John Hassler och Per Krusell. Det är en enkel och pedagogisk rapport om vad borde kosta att skita ner klimatet med koldioxid.

Hur ska man få politikerna runtom i världen att fatta rätt beslut, och införa koldioxidskatter? Många politiker sitter bakåtlutade och väntar på att fatta beslut tills alla andra gör detsamma. Så länge inte de stora utsläppsländerna, USA och Kina, har tagit krafttag, väljer många små länder att också låta bli. Man skyller helst på någon annan.

Ett vanligt argument i Sverige från de som inget vill göra är att säga att vi ”bara står för 0,5 procent av världens utsläpp”. Man säger till och med att det är meningslöst att genomföra åtgärder i EU, därför att EU bara står för 16 procent av världens utsläpp. I Svenska Dagbladet släppte man igår in klimatskeptikern Björn Lomborg vars huvudbudskap var att alla åtgärder i EU är helt meningslösa och extremt kostsamma. Idag skriver EU-parlamentarikern Christofer Fjellner om att åtgärder i Sverige och EU bara är ”åtgärder på marginalen”. Samma argument: det är bäst om andra agerar, det vi själva gör har ingen större betydelse. Den obotfärdiges förhinder, brukar det kallas.

President Francois Hollande i Frankrike har lite mer visioner och vill ta ansvar för klimatet. För några dagar sedan, strax före IPCC:s möte, gjorde han ett klimatutspel där han dels uppmanade EU:s ledare att äntligen enas om gemensamma koldioxidskatter, dels lovade att Frankrike redan inom ett par år ska införa egna koldioxidskatter. De pengar man får in ska användas för klimatåtgärder och för att kompensera ekonomiskt svaga grupper för de stigande energikostnaderna.

Redan för ett par år sedan försökte de franska politikerna införa koldioxidskatt, men fick då backa. Nu kommer man igen. Utmärkt. Före Frankrike finns det koldioxidskatt i Sverige (den högsta), Finland, Norge, Danmark, Nederländerna och Irland. Irland införde koldioxidskatt för bara något år sedan. Jag tror också att det finns koldioxidskatt i Slovenien.

Jag har inte sett någon rapportering om den franska koldioxidskatten i svenska media. Det är trots allt en stor miljö- och klimatnyhet. Jag bjuder härmed på den nyheten.

I Australien går man motsatt väg. Den nya konservativa australiska regeringen under Tony Abbott har som sitt första politiska beslut avskaffat landets koldioxidskatt, och dessutom lagt ner den australiska klimatkommissionen (!). Tony Abbott har genom åren gjort många uttalanden där han ifrågasätter den mänskliga klimatpåverkan.

Vad utvecklingen i Australien illustrerar är att det är svårt att driva politik mot de starka lobbyintressen som finns i kol-, olje-, och naturgasindustrin.
/Kjell