Fiskforskare släpper rapport om kolbalans i skog – ute på okänt vatten
Tre forskare från Umeå Universitet och Mittuniversitetet har skrivit en vetenskaplig artikel om kolbalans i skog. Den visar att det ur klimatsynpunkt är bäst att sluta avverka i skogen helt och hållet. Det ger en stor klimatnytta på kort sikt, och särskilt i norra Sverige ger det klimatnytta i mer än hundra år.
Foto: Pixabay
Vi kan räkna med att debattörer som vill minska användningen av skogsprodukter och bioenergi från skogen kommer använda denna forskning som bevis för sina teser under de närmaste åren.
Det sker redan, exempelvis i ett debattinlägg av Isadora Wronski från Greenpeace i Expressen 26 oktober, där hon med stöd av den aktuella uppsatsen hävdar att statsminister Stefan Löfven har fel om skogen och klimatet. ”Det tar mer än 100 år innan dagens skogsbruk gör nytta för klimatet” skriver hon att forskningen visar.
Stora klimatförluster efter 40 år
Det stämmer nu inte riktigt med slutsatserna i forskningsrapporten. Faktum är att forskarna själva på Umeå universitets hemsida skriver att minskade avverkningar ger stor klimatnytta på kort och medellång sikt (mer än 50 år). Hundraårsalternatrivet gäller lågproduktiva skogar i Norrbotten och dessutom med ett lågt antagande om substitutionsnyttan.
För högproduktiv skog i Skåne och en hög substitutionsnytta får man en klimatnytta av ett avverkningsstopp bara på 30 – 40 års sikt, om jag tolkar deras diagram rätt. Därefter har man mycket stora klimatförluster, som måste bero på sjunkande tillväxt och utebliven substitutionsnytta.
Hur stämmer det här med redan gjord forskning?
Sverige har några av världens ledande experter på kolbalans i skog och vilken klimatnytta vi kan få av att ersätta fossila material och fossila bränslen med skogsråvara. Jag tänker särskilt på professorerna Leif Gustavsson på Linnéuniversitet, Tomas Lundmark på SLU i Umeå och Göran Berndes på Chalmers i Göteborg.
De har under årtionden räknat och modellerat och det finns ett stort antal trovärdiga vetenskapliga rapporter från dem.
Jag säger inte att den nya rapporten är dålig forskning, bara att de tre forskarna har gett sig ut i för dem okänd terräng. Och då kan man lätt gå fel.
Expert på livet i sötvatten
Göran Englund, som nu får uttala sig i medier om forskningen, är limnolog. Alltså expert på livet i sötvatten. Han har tidigare inte sysslat med skogsforskning.
Det har däremot en annan av författarna, Bengt Gunnar Jonsson vid Mittuniversitetet. Men hans specialitet har inte heller tidigare gällt kolbalanser utan biodiversitet i skogslandskapet med fokus på svampar. Den tredje författaren, som också står som förstanamn på artikeln, är Torbjörn Skytt på institutionen för ekoteknik och hållbart byggande på Mittuniversitetet. Det är nog han som hållit i räknesnurran.
Leif Gustavsson har i sin forskning kommit fram till liknande resultat, även om kurvorna ser avsevärt ”bättre” ut; den period man tjänar på att reducera avverkningen är kortare än i artikeln av Skytt, Englund och Jonsson. På medellång sikt minskar klimatnyttan snabbare om man låtar bli att avverka.
Vad hände med tillämpningen av bio-CCS?
Hur resultaten blir av sådana här studier beror till stor del på vilka antaganden man gör beträffande substitutionsnyttor och vilka systemavgränsningar man gör.
I den nya studien har man exempelvis gjort relativt låga antaganden om nyttan av att använda bioenergi för värme- och elproduktion. Varken de här forskarna eller Gustavsson har heller gjort några antaganden om att tillämpa bio-CCS, dvs avskiljning och lagring av koldioxiden i rökgaserna. Ett sådant antagande skulle förstås ge helt andra resultat.
Förlust av kol
Det är egentligen en självklarhet att man på kort sikt minskar utsläppen av koldioxid om man slutar avverka. Lagret av kol ökar snabbt i skogen. Visserligen får man ingen substitutionsnytta, alltså ersättning av energikrävande material och fossila bränslen, men den substitutionen är inte fullständig.
Vid avverkningarna förlorar man dessutom mycket kol genom att avverkningsrester och stubbar multnar i skogen, och det tar viss tid för ny skog att börja ta upp koldioxid. Allt det här är väl känt.
Den stora frågan är vad som händer sedan?
Både Leif Gustavssons kurvor och kurvorna i den nya forskningsrapporten, särskilt Skånefallet, visar på mycket stora förluster på längre sikt av att byta från ett producerande skogsbruk till att bevara all skog orörd, det vill säga, noll-avverkning, som tycks vara forskarnas huvudalternativ.
Det som händer på sikt är att tillväxten i den åldrande skogen sjunker kraftigt och att det finns allt lägre andel snabbväxande ung skog som kan ta upp koldioxid.
Komplicerad situation
Så här beskrivs situationen av Tomas Lundmark och hans kollegor i en uppsats från 2014 (min översättning från engelskan):
”Om denna metod tillämpas (att fokusera enbart på kolinlagring) skulle timmertillgångarna i Sverige i början öka, men efter en tid skulle man uppnå en jämvikt mellan tillväxt och nedbrytning. När denna balans uppnåtts, kommer det obrukade skogslandskapet i princip att bli koldioxidneutralt, dvs det kommer varken att ta upp eller avge kol i någon signifikant mängd. En annan effekt blir att möjligheten till hållbar skörd av skogsbiomassa för konsumtion skulle upphöra. Konsumtionen måste då endera minska eller mötas med något annat än förnybara skogsprodukter, t ex mer energiintensiva material, fossila bränslen eller andra energikällor.”
Det här inser också de tre forskarna. De öppnar nämligen i sin diskussion för att man efter 2050 kan behöva börja skörda skog igen.
Forskarna vill bevara skogen
Göran Englund och Bengt Gunnar Jonsson har sedan tidigare varit aktiva i skogsdebatten kopplade till Skydda Skogen, en organisation som tillsammans med Greenpeace aktivt motverkar skogsbruk och användningen av bioenergi från skogen.
De båda skrev till exempel under en debattartikel i den ansedda franska tidningen le Monde föregående höst, där de bland annat beskriver ”Sveriges enorma utsläpp av koldioxid från förbränning av biobränslen från skogsråvara” (finns citerat på Skydda Skogens Facebook-sida) och krävde att de utsläppen ska koldioxidbeskattas på samma sätt som utsläpp från fossila bränslen.
Enorma förluster med nedlagt skogsbruk
Till sist: att göra beräkningar och antaganden om ”noll-avverkning” från 2025, som studien gör, är förstås bara av intresse som en akademisk övning. I forskarnas diskussion finns inget om hur det i praktiken skulle gå till att beröva 300 000 enskilda skogsägare rätten att odla och skörda sin skog, eller om sysselsättning, exportinkomster och näringslivsutveckling i alla de delar av Sverige där skogs- och träindustrin idag finns lokaliserad.
Inte heller någon diskussion om vad som händer när den svenska produktionen av papper, kartong, sågade trävaror, trähus och möbler plötsligt upphör. Konsumenternas efterfrågan kommer att finns kvar, och måste mötas av andra producenter. Hur ser deras miljö- och klimatpåverkan ut?
Och hur ska man kunna förhindra att den åldrande skogen inte drabbas av skogsbränder, insekter och stormskador när det inte längre finns några aktiva skogsägare som ser till skogen?
Sådana detaljer kan man som forskare bortse från. Men det kan inte Stefan Löfven och andra beslutsfattare.
// Kjell Andersson