Tillbaka

En tung artikel i Nature, men också med frågetecken

En grupp ledande energiforskare från Sverige och USA skriver en tung artikel i den ledande vetenskapstidskriften Nature, citerad bland annat i Svenska Dagbladet. Bland författarna finns Thomas Sterner, professor i miljöekonomi vid Göteborgs universitet, som också intervjuas i SvD, och Tomas Kåberger, professor i industriell energiteknik vid Chalmers och tidigare ordförande i Svebio.

Bägge artiklarna, i Nature och Svenska Dagbladet, är väl värda att läsas.

Texterna väcker hopp om ett energisystem med stor andel förnybar energi och minskade utsläpp av koldioxid. Men man måste fråga sig vart bioenergin tog vägen, och varför forskarna har så svårt att inkludera denna energikälla i ekvationen.

Man kan sammanfatta budskapet så här: mycket kraftiga kostnadsreduktioner för sol- och vindenergi under de senaste åren gör det mycket billigare att ersätta fossila bränslen än tidigare. Men det innebär samtidigt att de fossila bränslena kommer att bli billigare på marknaden, och att det behövs styrmedel för att också minska deras användning. Först måste man få bort subventionerna till fossila bränslen, som ligger kring 500 miljarder dollar globalt. Därefter måste vi få ett pris på koldioxid globalt (”carbon pricing” med skatt eller utsläppshandel). Koldioxidbeskattningen har länge setts som den stora lösningen men har varit politiskt svår att genomföra. Med de sjunkande kostnaderna för förnybar energiproduktion blir det lättare att argumentera för, och kanske lyckas genomföra, ”carbon pricing”.

Billigare förnybar energi ändrar spelplanen. Med ett populärt engelskt uttryck en game-changer. Forskarna nämner dock bara sol och vind. Kanske för att kostnadsreduktionen är allra mest spektakulär där. Men det har skett liknande kostnadsreduktioner för bioenergi, exempelvis för att producera etanol eller för att ta fram skogsbränslen. Med stigande volymer, kunskapsuppbyggnad och teknikutveckling sjunker kostnaderna.

Kostnadsreduktionen för solceller har varit allra kraftigast. Kostnaden har sjunkit med 99 procent sedan 1978 och med 80 procent sedan 1980. Kostnadsreduktionen för vindkraft har också varit kraftig, men inte lika snabb som för solceller. (Inom parentes måste man samtidigt konstatera att även kostnadsreduktionen för sol och vind med tiden bottnar och kurvorna planar så småningom ut på den lägre nivån.)

Men, dessa kraftiga kostnadsreduktioner och den kraftigt förbättrade konkurrenskraften för förnybar energi räcker inte till mer än att göra ett litet hack i utsläppskurvorna. Mer måste till, och motkrafterna och de politiska trögheterna är starka. Det behövs en lång rad ytterligare åtgärder förutom fortsatta stöd till att skapa mer marknad för förnybar energi, som kan driva ner kostnaden ytterligare en bit:

  • Subventionerna till fossila bränslen måste bort.
  • Tillgången till näten måste garanteras för alla energislag. Idag kan ofta energibolag som äger både nät och traditionella kraftverk, ofta kolkraftverk, blockera tillträdet till näten.
  • Prissättningen måste bli mer flexibel, så att man betalar och får betalt för el efter behov och tillgång på marknaden. Det skulle skapa bättre lönsamhet för lagringsteknik, bland annat.
  • Och det måste komma ”carbon pricing” så att de fossila energislagen betalar sin miljökostnad. Och det steget underlättas av att kostnaden för alternativen sjunker, menar forskarna.

De är inte särskilt optimistiska om att allt detta ska komma på plats i år, i anslutning till klimatmötet i Paris.

Tyvärr har forskargruppen valt ett snävt perspektiv, som verkar handla enbart om elproduktion, som ju bara är en del av det totala energisystemet och klimatpåverkan, och när det gäller förnybar energi handlar det bara om ”sol och vind”. De säger inget positivt om bioenergins roll i det framtida förnybara systemet. Tvärtom har de lagt in en kort negativ släng mot bioenergi (och det är den enda gång bioenergi nämns):

” Poorly designed subsidies can be counterproductive because some low-carbon technologies perform better than others. Some forms of bioenergy may increase rather than reduce net emissions, owing to energy-intensive, fossil-fuel-based production processes and land-use changes, such as deforestation6. The reservoirs of hydropower dams may leak methane, and nuclear plants are expensive and carry large potential environmental risks. Still, the worst offenders are subsidies for conventional fossil fuels.”

Hänvisningen i fotnoten går till den famösa uppsats i Science 2009 där forskaren Tim Searchinger från Princeton hävdade att produktion av etanol i USA ger så mycket avskogning i Brasilien att det ur klimatsynpunkt inte lönar sig att satsa på detta bränsle. Att mängder av andra forskare därefter kommit till helt andra slutsatser tycks inte bekymra Sterner, Kåberger & Co, som istället använder denna udda uppsats som enda referens om bioenergins risker. Kanske är detta priset man fick betala för att få med sig en skribent från prestigeuniversitetet Princeton, där också Searchinger är verksam (Michael Oppenheimer, professor i geovetenskap och internationell politik vid Woodrow Wilson School of Public and International Affairs vid Princeton, samma enhet som Searchinger arbetar vid). Searchinger har med sina teorier och sin opinionsbildning varit en viktig inspiratör för de miljögrupper och politiker som lyckats genomföra begränsningar för biodrivmedel inom EU, och han argumenterar för att också begränsa användningen av biomassa för energi generellt.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer