Tillbaka

En tabell som borde väcka uppseende

Energimyndigheten gav förra veckan ut en rapport som heter Scenarier över Sveriges energisystem 2016 (ER 2017:6).

 På sidan 105 finns en liten tabell som borde väcka uppseende i den politiska debatten, och som framför allt borde läsas av våra EU-parlamentariker. Tabellen handlar om hur Jordbruksverket räknar med att den svenska åkerarealen kommer att användas 2030 och 2035. Den visar att vi kommer att ha 800 000 – 900 000 hektar ”träda”, åkerjord som inte odlas. Det motsvarar en tredjedel av åkerarealen. Man skulle kunna använda den här åkern för att odla energigrödor: spannmål för etanol, raps för biodiesel, andra växter för biogasproduktion. Men EU-kommissionen föreslår att detta ska förhindras. Och de svenska politikerna kommer inte att stoppa den delen av EU-politiken.

Här är tabellen: (tabell från sid 105 i ER 2017:6)

Tabell55

Man kan se att förutom 798 000 hektar träda 2030 och 902 000 hektar träda 2035 räknar Jordbruksverket med att 179 000 hektar åker läggs ner mellan 2013 och 2030, och att ytterligare 31 000 hektar försvinner de följande fem åren. Man kan alltså lägga ihop 902 000 hektar träda och 210 000 hektar avvecklad åker 2035. Alltså 1,1 miljon hektar outnyttjad odlingsresurs om 17,5 år! Det motsvarar 41 procent av den odlingsmark som fanns 2013.Det kan bli ännu mer, om den populära vegetabiliska mattrenden får genomslag i en större del av befolkningen – inte bara bland hipster i våra storstäder och högskolestäder. Då försvinner inte bara betesmarker och gräsvallar, utan också ytterligare arealer åker där vi idag odlar foderväxter, främst korn.

Det kan förstås också bli mindre, om man lyckas med en mer offensiv svensk livsmedelsstrategi.

EU-kommissionen lade den 30 november fram sitt så kallade vinterpaket. Ett av de viktigaste förslagen är ett omarbetat Förnybartdirektiv (RED II). Av namnet kunde man tro att direktivet handlar om att gynna förnybar energi. Men det är bara delvis sant. Det handlar också om att avveckla förnybar energi!

Granplantor på nerlagd åker i Södermanland.

Ökningen av förnybar energi kommer med direktivets blygsamma mål och brist på styrmedel att bli långsammare under 2020-talet än under den innevarande perioden. Ett av skälen är att man inte sätter några tydliga mål för att ersätta fossila bränslen i transportsektorn. Tvärtom är ett av de viktigaste förslagen att man ska avveckla användningen av biodrivmedel från åkermark. Det är faktiskt första gången man i EU föreslår avveckling av förnybar energi. Och det sker alltså i ett förnybartdirektiv!

Man ska bara få räkna en begränsad mängd ”mat- och foderbaserade” biodrivmedel som förnybara, och denna mängd ska trappas ner under 2020-talet. Från 7 procent av alla drivmedel 2020 ska andelen sänkas till 3,8 procent 2030. Det innebär i praktiken stopp för alla nyinvesteringar i etanolfabriker och produktion av biodiesel från t ex raps, liksom avveckling av en stor del av dagens produktion.

Låt oss sammanfatta:

  • Uppemot halva den svenska åkerarealen kommer att vara överflödig och inte odlas om bara 17,5 år.
  • EU (kommissionen och parlamentet) vill förhindra att åker används för att producera energigrödor för biodrivmedel, om dessa grödor kan ätas av människor eller djur.

Man skulle kunna lägga till ytterligare en punkt:

  • Det finns inget som tyder på att svenska politiker kommer att driva frågan om energigrödor och biodrivmedel i de förhandlingar som nu startar kring RED II.

Alla säger att EU-politikerna är trötta på frågan efter flera års strider kring det som kallas ILUC, indirekta markeffekter. Teorin bakom ILUC är att användningen av biodrivmedel i EU leder till avskogning och nyodling på torvmark främst i tropikerna, och därmed indirekt stora utsläpp av biogen koldioxid. Bakom motståndet mot biodrivmedlen ligger också föreställningar om att det finns motsättningar mellan att odla mat och energigrödor (food versus fuel).

Men att låta svenska åkrar ligga i träda räddar förstås inga skogar i Indonesien eller Brasilien från avskogning. Inte heller kommer hungrande i Somalia och Sydsudan att mättas av att vi avstår från att odla etanolvete och raps för biodiesel. Men i ILUC-debatten försvinner sådana vardagsargument. Där är det modellkörningarna som gäller. Det finns de som anser att Sverige kan köra på med biodrivmedel från åkermark som om EU:s politik inte fanns. Till dem hör regeringens samordnare för Fossilfritt Sverige, Svante Axelsson. Han menar att vi kan ha med alla våra biodrivmedel, även från åkergrödor, i en kommande reduktionskvot för drivmedel (en kvot som steg för steg reducerar klimatgasutsläppen från trafiken), och att vi kan bortse från att EU inte låter oss räkna dessa biodrivmedel som förnybara.

Det är möjligt att man kan göra så. Det är också möjligt att Sverige skulle kunna få ett nationellt undantag – om regeringen mot förmodan är beredd att driva frågan. Eller att vi skulle kunna få en öppning för att producera biodrivmedel med ”låg risk för ILUC”.

Men mot en sådan svensk linje talar två argument:

  • Det är svårt att i längden driva en linje som går på tvärs mot det som gäller i hela EU.
  • Det här är en fråga som berör stora delar av EU. Vi vet från vetenskapliga studier, baserade på satellitdata, att det finns mer än 50 miljoner hektar övergiven åkermark i Öst- och Centraleuropa, och att det kommer att läggas ner 5 – 10 miljoner hektar åker i EU under det kommande årtiondet. Frågan om biodrivmedel från åkergrödor är inte en svensk fråga. Den är en EU-fråga och en viktig klimatfråga. Dessutom en fråga om energisäkerhet. EU:s oljeförsörjning är till 90 procent beroende av import, och med förslagen i RED II kommer mer än 85 procent av EU:s drivmedel att vara bensin och diesel 2030.

Slutsatsen borde vara självklar: den outnyttjade åkern ska odlas, både i Sverige och resten av Europa, och energigrödor ska användas för att ersätta fossil bensin och diesel för att minska utsläppen av koldioxid och öka självförsörjningen med drivmedel.

/Kjell Andersson

Vi använder oss av cookies. Läs mer