En enda domare kan fälla eller fria kolkraften

Amerikansk politik har inte på många årtionden varit så infekterad som denna vinter, och det stämningsläget lämnar inte mycket utrymme för vetenskap och analys av fakta. Scalias död har redan höjt den febrigt höga politiska temperaturen. 

Högsta domstolen har en mycket speciell roll i det amerikanska statsskicket, som högsta instans inom den självständiga juridiska maktpelaren. Den dömande makten har en lika stark ställning som den lagstiftande (kongressen) och den verkställande, exekutiva (presidenten). Domarna i högsta domstolen har inte bara stor makt. De har också högt anseende och de är superkändisar på ett sätt som inga svenska jurister är. Det gäller också Antonin Scalia, som trots sina ofta mycket konservativa värderingar har mött stor respekt också bland sina motståndare på grund av sin intellektuella resning.

Nu är han borta, och högsta domstolen har plötsligt fått en jämn maktfördelning mellan så kallade liberala och så kallade konservativa domare. Jag skriver ”så kallade”, för man ska lägga märke till att domarna inte i första hand kan placeras in på höger-vänsterskalan. De är självständiga, och ibland överraskande så. För några månader sedan förvånade de alla genom att ta entydig ställning för rätten till samkönade äktenskap.

Men det är många andra frågor som kommer att avgöras under de närmaste åren och månaderna. Abortfrågan kommer gång på gång tillbaka, liksom frågor kring rätten att bära vapen och dödsstraffet. Om president Barack Obama lyckas få igenom utnämningen av en liberal domare kan det avgöra den juridiska tolkningen av de här frågorna för lång tid. Presidenten har rätten att utse domarna i Högsta domstolen. Det är ett av hans privilegier. Men de måste först frågas ut av senatorerna. Och i Senaten är det republikansk majoritet. Den republikanske ordföranden i justitieutskottet tänker helt enkelt låta bli att kalla till utskottsförhör, så att Obama inte kan få igenom utnämningen, utan den skjuts över till nästa, förhoppningsvis republikanske president.

Hur kommer då klimatfrågan in? Det har flera år stått en strid om de amerikanska kolkraftverken. Dessa står för en mycket stor del av de amerikanska växthusgasutsläppen.

I augusti förra året fattade Barack Obama ett beslut om att delstaterna måste skära ner utsläppen från kolkraftverken. Presidenten använde de befogenheter som finns i Clean Air Act, en lag som antogs under Richard Nixons tid på 1970-talet. Lagen ger den amerikanska miljömyndigheten EPA stora befogenheter att vidta åtgärder mot luftföroreningar, och nu har man också tillämpat den mot utsläppen av växthusgaser, som anses skada befolkningen på samma sätt som andra luftföroreningar.

Det här har kraftigt ifrågasatts av delstaterna, och en majoritet av dem, 30 stycken, har dragit EPA inför domstol. Man kan faktiskt hålla med dem. Syftet med Clean Air Act var att reglera direkt hälsovådliga utsläpp, knappast klimateffekter. Här handlar det också om en grundfråga i amerikansk politik och konstitutionell juridik: staternas rätt gentemot den federala regeringen.

Men Barack Obama måste inför klimatförhandlingarna i Paris visa att också USA menar allvar med klimatfrågan, och han är i den här frågan, som i så många andra frågor, helt blockerad av Kongressen. Klimatskeptiska republikaner har majoritet i bägge kamrarna. Att använda Clean Air Act och EPA var Obamas enda maktmedel och hans enda sätt att skapa trovärdighet inför Paris.

Delstaternas stämningar håller som bäst på att arbeta sig upp genom domstolsväsendet, och kommer till sist att hamna i Högsta domstolen. Härom veckan kom ett avgörande besked, när Högsta domstolen bestämde att reglerna ska frysas tills frågan har avgjorts i Högsta domstolen. Det var Norddakota, en av de 30 klagande delstaterna, som vann den delsegern. Kravet på delstaten är att dra ner utsläppen från de sju kolkraftverken med 45 procent till 2030. Men än är inte frågan slutligt avgjord, den fråga som handlar om hundratals miljoner ton koldioxidutsläpp under de kommande åren.

Nu är Scalia död, och majoritetsförhållandena i domstolen är osäkra. Om Obama får igenom sitt förslag till domare kan det förskjuta majoriteten i liberal riktning. Bra för klimatet, kanske. Om Obama inte får igenom sin domare innebär det fortsatt oklarhet och en åtminstone mindre konservativ domstol under något år. Möjligen bra för klimatet, kortsiktigt. Men det kan också innebära att en ny republikansk president (Trump?) utser den nya domaren efter sitt tillträde. Då kan det bli en seger för koleldarna och illa för klimatpolitiken.

Alla laddar nu för den politiska striden om Högsta domstolen. Republikanerna får pengar av olje- och kolindustrin, med de största beloppen från de stormrika bröderna Koch i Wichita. Det kan ge mycket stöd i oljestater som Oklahoma, Texas och Norddakota. Men det kan också skrämma bort miljövänliga väljare i andra stater. Som den floridabo, Dan Kipnis, som ställde frågor till Marco Rubio, och som berättade att saltvattnet redan idag tränger in på hans tomt vid högvatten. Han är akut berörd och kan tvingas lämna sin fastighet.

Antonin Scalia åkte till Cibolo Creek Ranch för att jaga rapphöns och änder. Kolkraftverk var säkert det minsta han tänkte på i vildmarken i Texas.

/Kjell