Elva år med Svebiobloggen

Kjell Andersson på resa i Amerikanska mellanvästern

Skälet till att vi startade bloggen var att vi i Svebio stöter på mängder av företeelser och förhållanden som man skulle vilja kommentera direkt, på svensk, europeisk och global nivå. Vi går på möten och konferenser. Vi tar del av olika politiska utspel. Vi läser forskningsrapporter och hittar nyheter som andra har missat. Allt kan kommenteras i en blogg.

Svebio har också andra kanaler, som remissyttranden, pressmeddelanden och presentationer på konferenser. Vi har dessutom den unika tillgången av två respekterade facktidningar, Bioenergi på svenska och Bioenergy International på engelska. De publiceras både i pappersformat och på nätet och redaktionerna ger ut nyhetsbrev. Bloggen har varit ett viktigt komplement, som kunnat ta ut svängarna i analyser och kommentarer.

Bloggens historia

Hösten 2012 deltog jag för första gången i ett globalt klimatmöte, COP18 i Doha i Qatar. Jag stötte på mängder av intressanta personer och fick nya insikter. Som journalist var det frustrerande att inte kunna vidareförmedla allt detta direkt. Det kändes på samma sätt med mycket av det flöde av information som vi levde med hemma i Sverige. Det fanns mycket material för att blogga. Några månader efter Doha körde vi igång med bloggen.

Inläggen var i början av växlande längd och kom ganska ofta, ibland flera samma vecka. Flest inlägg publicerades 2015 – hela 80 stycken, dvs två i veckan i genomsnitt om vi räknar bort semestertider och helger. De första åren var det bara undantagsvis som vi lade ut en bild. Under det första året hade bara två bloggar bild, den första till en blogg den 17 september 2013. Bloggen har rubriken ”Är det bättre att odla tistlar än att odla för etanol och biodiesel?” Jag hade strax söder om Strängnäs tagit en bild på en åker i träda, en ”tistelodling”, som blev utgångspunkt för bloggen.

Från och med bloggen 15 februari 2017 har alla blogginlägg varit försedda med bild. De allra flesta bilder har jag tagit själv i olika sammanhang, exempelvis vid klimatmötena i Paris 2015, Marrakech 2016 och Bonn 2017. Vid det senare mötet fotade jag insekter som man bjöd på i den nordiska montern. Jag gjorde en syrlig blogg på ämnet.

Bloggandet ändrade delvis karaktär. Inläggen blev färre, normalt ett i veckan, men också längre och mer ambitiösa. Från att ha skrivit 60 – 80 bloggar om året de första åren blev det nu omkring 35 – 40 om året, mer liknande ledare eller krönikor än snabba nedslag och korta kommentarer.

”Inte enbart handlat om gnäll”

För att tipsa läsarna om hur man kan söka vidare i olika ämnen började vi lägga in länkar. Det har också varit ett sätt att redovisa källor och andra underlag. Det här har varit särskilt viktigt när vi i bloggen kritiserat utredare, forskare och politiker. Då duger det inte att bara föra fram svepande formuleringar.

Vissa teman har återkommit genom åren. Ganska många bloggar har varit kritiska mot medier, politiker och forskare. Men det har inte enbart handlat om gnäll och kritik. Många bloggar har handlat om hur framgångsrikt bioenergin har utvecklats. I det första blogginlägget 2013 beskrivs Stockholm som världens biohuvudstad (bio för bioenergi, inte biografer). Fortum, nuvarande Stockholm Exergi, hade några veckor tidigare kungjort sina planer för ett mycket stort biobränsleeldat kraftvärmeverk i Värtan, där man fortfarande eldade mycket kol. Men redan tidigare hade Stockholm en mycket hög andel biobränsle i sitt fjärrvärmesystem – både biogent avfall och pellets. Vad jag missade att berätta i bloggen var att Stockholm också var föregångare inom trafiken med sin satsning på etanolbussar och bilar för biodrivmedel. Ett liknande positivt tema finns i en blogg från förra året där min familj reste med krösatåg genom sydöstra Sverige och jag kunde lista biobränsleprojekt på alla orter som vi passerade. Ett återkommande tema i bloggarna är att denna positiva utveckling verkar ha gått de flesta svenskar förbi.

Bloggen har också använts för att föra fram kritik mot osaklig rapportering om bioenergi. En återkommande måltavla har varit EASAC, ett samarbete mellan de europeiska vetenskapsakademierna, som gett ut otaliga rapporter med udden riktad mot bioenergin. På senare år har bloggen också haft åtskilliga inlägg om ensidig rapportering i Dagens Nyheter, Sveriges största morgontidning. Det är inte lika roligt att skriva negativt som att skriva positivt, men den här typen av bloggar har känts viktiga, inte minst för att ge Svebios egna medlemmar och bioenergins vänner argument i debatten.

Ibland har bloggen kunnat notera globala nyheter som gått andra förbi, som bloggen 15 juni 2017 om att forskarna hittat 467 miljoner hektar skog globalt som man tidigare inte känt till. Eller en liknande nyhet 9 april 2015 om att forskare i Australien beräknat hur den samlade biomassan i världens skogar ökat snabbare än avskogningen.

Ett återkommande personligt tema har varit min egen användning av etanol, E85, vare sig jag kört min egen flexifuel-Ford, som inköptes långt innan bloggen startades och som nästan aldrig tankats med bensin, eller vid körning med hyrbil i Mellanvästern i USA. Den politiska misshandeln av etanolen är före slakten på reduktionsplikten det största misslyckandet i svensk bioenergipolitik.

Nu har jag gått i pension och andra får ta över kommenterandet från Svebio. Det kommer att finnas mycket att skriva om även framöver för den som är intresserad av bioenergi som en del av energiförsörjningen och klimatomställningen.

//Kjell Andersson