Tillbaka

Dags att förbjuda olje- och gasletande på land – men varför inte i havet?

Regeringen har gett SGU, Sveriges geologiska undersökning, ett uppdrag att ”utreda vad ett förbud mot landbaserad utvinning av olja och gas innebär och beskriva konsekvenserna av om ett förbud införs”.

Utredningsuppdraget är inte mer detaljerat än så, och det finns i myndighetens regleringsbrev för 2017, daterat 20 december 2016. Utredningsuppdraget ska redovisas till regeringen redan 10 april i år. Det är ett bra initiativ av regeringen. Men det aktualiserar en del frågor:

  • Varför bara på land?
  • Varför inte också kol?
  • Hur ska vi hantera våra grannländer, främst Norge?

I uppdraget ges inga skäl till varför man ska förbjuda exploatering av olja och gas på land i Sverige. För mig handlar det självklart om klimatpolitik. Men i kommentarerna i en artikel publicerad av Altinget lyfter man istället fram direkta miljörisker vid prospektering efter gas.

Det handlar om risken för förorening av vattentäkter, där det finns en konflikt mellan Mörbylånga kommun på Öland och exploateringsbolaget Gripen. Konflikten avgjordes i slutet av förra året till Gripens fördel genom ett utslag i Mark- och miljööverdomstolen. Den nuvarande lagstiftningen gör det inte möjligt att stoppa ett prospekteringstillstånd.

Det har varit en hel del konflikter när olika bolag velat leta efter gas i skiffer.

Det är naturligtvis en viktig sak att skydda grundvatten och brunnar. Men den större frågan gäller trovärdig klimatpolitik. Och då handlar det inte bara om att stoppa svensk frackning i skifferberg, utan om att tydligt markera att vi inte ska ta upp mer fossila bränslen ur jordskorpan. Den politiska slutsatsen borde vara självklar:

Om vi ska genomföra ett 100 procent förnybart energisystem kan vi inte heller tillåta att icke-förnybar fossil energi utvinns på det svenska territoriet. 

Då blir också avgränsningen av regeringsuppdraget till ”landbaserad” utvinning ologisk. Förbudet måste naturligtvis också omfatta alla havsområden där Sverige har ekonomisk och juridisk kontroll. Svenskt territorium skulle bli en ”fossilexploateringsfri zon”. Det skulle ge ett tydligt budskap också till andra länder.

Också avgränsningen till olja och gas blir ologisk. Uppdraget borde gälla alla fossila bränslen: olja, gas och kol.

Man kan säga att det är en enkel sak för Sverige att genomföra en sådan politik, eftersom vi i stort sett saknar fossila energiresurser och har den berggrund vi har. Det är länge sedan kolgruvorna i nordöstra Skåne lades ner. Det gotländska oljeäventyret blev kortvarigt. Det finns fortfarande entusiaster som hoppas på djupgas i Siljansringen, och några bolag har letat efter gas i skiffern i Skåne och på Öland.

Nästa slutsats av det här resonemanget blir att Sverige bör verka för att vidga den fossilfria zonen till våra grannländer. Det första som måste ske är att ta en öppen politisk debatt med Norge, där regeringen i somras öppnade för en rad nya koncessionsområden för utvinning av olja och gas. Flera av de nya områdena ligger i Barents hav, i norska Arktis. Men också Danmark har en omfattande utvinning av fossila bränslen, främst av naturgas i Nordsjön.

Både Norge och Danmark, liksom Sverige, är rika länder som har råd att gå före och visa vägen i den globala klimatpolitiken. Man kan kräva av andra att följa efter, om man själv är beredd att hålla igen och försaka.

Sverige bör agera i Nordiska Rådet och i Nordiska ministerrådet för att få ett stopp på utvidgningen av den norska olje- och gasutvinningen. Det sker idag ett omfattande och i övrigt mycket bra samarbete inom Norden i energi- och klimatfrågor. Men man undviker nogsamt att beröra olje- och gasutvinningen, som är den största klimatfrågan i Norden. Istället ägnar man sig i stort sett enbart åt användningssidan, till och med åt sådana detaljfrågor som att stimulera eldrift för färjetrafik.

Sverige bör också agera inom Arktiska rådet för att förhindra olje- och gasexploatering i Norra Ishavet med angränsande arktiska vatten. I Arktiska rådet ingår alla de nordiska länderna plus Ryssland, Kanada och USA. Också ursprungsbefolkningarna i Arktis finns representerade.

Om man tittar på vad Sverige gör i Arktiska rådet (Naturvårdsverkets hemsida) verkar det mest handla om att motarbeta utsläppen av ”svart kol” (sot) och metan från lokal vedeldning (!), på grund av deras klimatpåverkan. Tala om att sila mygg och svälja kameler, precis som i Nordiska ministerrådet.

Frågan om olje- och gasexploatering i Arktis kommer att bli laddad under de närmaste åren. President Obama satte stopp för vidare borrning norr om Alaska. Ryssland har stora planer på exploatering i Ishavet, men samarbetet med oljebolag som Exxon, som har tillgång till avancerad teknik för utvinningen, har begränsats av sanktionerna efter konflikten kring Krim och Ukraina. Om förre Exxon-chefen Rex Tillerson nu godkänns som utrikesminister och Trump-administrationen lägger om politiken mot Ryssland kan det öppna för samarbete kring olje- och gasexploatering i Ishavet. Exploateringen underlättas också av avsmältningen av isen i norr som frilägger större isfria områden för utvinning. Vi kan i sämsta fall se en rusning mot norr, där allt fler aktörer vill vara med och dela på vinsterna av olje- och gasutvinning i Arktis. I det läget är det angeläget att de nordiska länderna kan hålla emot och driva frågan om miljö- och klimatrisker förknippade med utvinningen.

Ett första steg måste vara att Norge avbryter sin ökade aktivitet i Barents hav.

/Kjell

Vi använder oss av cookies.Läs mer