Att spara kol i skog funkar inte, det visar skogen i Colorado

Skyddad skog i Mineral County

Creede är enda staden i ett av USA:s minsta counties. Här räknas bara omkring 700 fast åretruntboende i ett county (Mineral) som till 96 procent består av så kallad ”national forest” – skyddad skog som inte använts för skogsbruk de senaste hundra åren. Man kan dra en hel del slutsatser om skyddad skog, som kanske kan vara relevanta för den svenska skogsdebatten, genom att granska Mineral county.

På initiativ av president Theodor Roosevelt avsattes enorma arealer skyddad skog i de västra delarna av USA strax efter sekelskiftet 1900. Det var delvis en reaktion på den hejdlösa exploatering av naturresurser som präglade slutet av 1800-talet, men också resultatet av en första våg av naturvårdsintresse drivet av stadsbefolkningen. Totalt avsattes 61 miljoner hektar national forest. Men Roosevelts syfte var inte strikt naturskydd, han ville utnyttja naturresursen skog på ett uthålligt sätt.

Mineral county ligger inom den vidsträckta Rio Grande National Forest, som omfattar stora skogs- och naturområden kring källflödena till Rio Grande, som längre ner i sitt lopp bildar gräns mot Mexiko.

En mix av skog, turism och fritidshus

Skogen i Mineral county domineras av två trädslag: en gran som heter Engelmanns spruce och asp, som är snarlik vår egen asp. Längs bäckarna finns också en videart och det finns buskvegetation främst av tok med sina gula blommor. Precis som i alla boreala (nordliga) skogar dominerar barrträden – här med bara en enda art. På lägre höjd finns även en tall som kallas Ponderosa-tall, också i bestånd med denna enda art. Aspen har samma roll som björken i de svenska skogarna. Den slår upp i massor efter skogsbränder och efter avverkningar – om man gjorde sådana.

Men det gör man inte. Skogen används inte för skogsbruk, utan enbart för att vara ”natur” och därmed också ett underlag för turism och friluftsliv.

Det finns en liten, primitiv såg i dalgången, men den verkar bara utnyttjas för att såga upp marginella kvantiteter för lokala behov. De fyra procent som inte är statlig skyddad skog är privat mark, som man får använda som man önskar. Men det bedrivs ingen verksamhet som vi skulle betrakta som modernt skogsbruk, och markägarna ser sig inte i första hand som skogsägare. Det finns däremot en del betesmarker med köttdjur.

Turismen består till allt större del i att välbeställda människor från främst Texas kör runt på markerade leder med olika terränggående fordon: fyrhjulingar , motorcyklar och jeepar. För att frakta dem hundra mil eller mer från hemorterna behövs stora och starka bilar och släpvagnar. Den här typen av turism bygger på stora insatser av fossila drivmedel.

Det finns naturligtvis också en ”lågenergiturism” i form av fjällvandring, camping, fiske, ridning och mountainbike. Men också denna turism bygger på bilism, eftersom det inte finns några tåg och busslinjer i denna del av Colorado.

Det byggs en hel del nya fritidshus i området, ofta ganska stora och påkostade. En del blir med tiden åretruntboende, både för pensionärer och distansarbetande. Bostäderna värms i första hand med propan (gasol) eller med el, ibland kompletterat med någon utrustning för vedeldning – en öppen spis, kamin eller köksspis. Gasolen används också för varmvatten och matlagning.

Gasoltank vid hus nära skogen. Foto: Kjell Andersson

Det är inte helt enkelt att få tag på ved, trots att hela landskapet består av skog. Man kan få tillstånd att hugga några enstaka träd inom den skyddade skogen, men huvudregeln är att det inte ska bedrivas något skogsbruk inom National Forest, inbegripet vedtäkt eller annan bränsleproduktion. Men det finns ju en del privat mark, och man kan köpa kantbitar från den lokala sågen.

Trots att det sker en årlig tillväxt av mycket biomassa i skogarna används nästan inget av denna resurs för lokal energiförsörjning. Det mesta avfallet läggs dessutom på en primitiv tipp.

Det var energibalansen. Den bygger alltså på fossila bränslen: bensin och gasol.

”Från friska och gröna till gråa och döda”

Hur är det då med kolbalansen och klimateffekterna? Genom att skogen inte avverkas byggs det väl upp stora kollager i skogen i Mineral county?

Så har det säkert varit från början av 1900-talet fram till för några årtionden sedan. Men så har det definitivt inte varit under 2000-talet.

• Först drabbades skogarna av en granbarkborre som över stora områden slog ut 70 – 90 procent av alla granar (Engelmanns spruce). Stora delar av skogarna i Mineral county gick från att vara friska och gröna till att bli gråa och döda. Alla äldre granar dog över stora ytor. Unga och små granar överlevde och dessa håller nu på att fylla ut luckorna i den döda skogen, tillsammans med aspar. Döda granarna faller i allt större antal, och de som vandrar i skogen eller använder de fåtaliga vägarna uppmanas att vara försiktiga vid oväder; man råds också att ta med en motorsåg i jeepen så man kan såga sig ut om träd har fallit över vägen. Det pågår en accelererande nedbrytning av den döda biomassan och därmed en frigörelse av koldioxid. Under de senaste 15 – 20 åren har den i huvudsak döda skogen givetvis också tagit upp mindre koldioxid genom utebliven tillväxt.
• Efter de stora barkborreangreppen, som i Colorados del av Klippiga bergen dödat 750 000 hektar granskog (1996 – 2018), har det följt stora skogsbränder. I juni 2013 rasade en mycket stor skogsbrand till huvuddelen i Mineral county som brände av 110 000 acres granskog (omkring 44 000 hektar). En stor del av denna granskog hade redan dödats av barkborrarna, men det finns inget som säger att död grå skog brinner lättare än frisk grön skog.

Skog med grå granar som dödats av barkborrar och del överlevande gröna granar. Foto: Kjell Andersson

Skogsbranden orsakades sannolikt av blixtnedslag. Den var mycket svår att bekämpa eftersom stora delar av Rio Grande National Forest saknar vägar. Ett stort område är så kallad ”wilderness” där man varken har vägar eller vandringsleder. Brandsoldaterna fick inrikta sig på att rädda byggnader i utkanterna av den brinnande skogen. I övrigt fick skogsbranden ha sin gång. Ingen människa omkom i branden, men säkert många vilda djur.

Ett decennium av återhämtning och klimatpåverkan

Tio år efter branden står det kvar svarta stammar. En liksom i den insektsdödade skogen faller nu en del av de brandskadade träden. På brandfälten växer nu en tät matta av unga aspar. I samband med branden frigjordes mycket stora mängder koldioxid. Jag gjorde själv en grov uppskattning av att man i Mineral county förlorade tre miljoner ton CO₂ inom ett par veckor.

De amerikanska skogsforskarna och skogvaktarna som sköter National Forest framhåller att både insektsangreppen och skogsbränderna är naturliga och återkommande inslag i naturskogen.

Inom EU och i Sverige är det allt fler som hävdar att orörd naturskog är en garanti för kollagring i skog. EU har antagit nya mål för LULUCF-sektorn (markanvändning och skogsbruk) som innebär att vi måste dra ner på avverkningarna för att ”spara mer kol i skogen”.

Jag hävdar att lärdomen från Mineral county och andra amerikanska skyddade skogar är att sparad gammelskog inte är ett fungerande sätt att lagra biogent kol. Förr eller senare kommer de naturliga ”katastroferna”, insektsangrepp, skogsbränder och stormar, att frigöra det upplagrade kolet, och orsaka mycket stora naturliga koldioxidutsläpp. Över tid är kolbalansen i orörd naturskog neutral, dvs den varken binder eller släpper ut koldioxid netto.

För Mineral country och andra skogrika delar av västra USA skulle det vara en bättre strategi än dagens omfattande naturskydd, att bedriva aktivt skogsbruk på en stor del av arealen och producera förnybara produkter och förnybar lokalproducerad energi. Då får man stora klimatvinster genom att ersätta fossila bränslen och material, samtidigt som växande ungskog tar upp mycket koldioxid. Den biologiska mångfalden i landskapet skulle klaras även om endast en del av skogen hade totalt skydd.

Med ett aktivt skogsbruk skulle man också få ett vägnät som underlättar brandbekämpning och hyggen som bildar naturliga brandgator.

Jag tror faktiskt att det var så som Theodore Roosevelt tänkte sig att ta vara på de vidsträckta skogarna.

//Kjell Andersson