Tillbaka

Äldre skog ger mindre nytt grönt kol

I ett debattinlägg från Naturskyddsföreningen i Svenska Dagbladet föreslår Karin Åström och Malin Sahlin att alla skogsägare ska tvingas att på sina fastigheter hålla minst 20 procent skog som är äldre än 140 år. Det skulle möjligen förbättra biodiversiteten och skogens rekreationsvärde, men samtidigt minska skogens förmåga att binda in koldioxid och kunna ersätta fossilt kol.

Naturskyddsföreningens debattörer undviker helt att beröra klimateffekterna av sitt förslag. Om Naturskyddsföreningen ska vara trovärdig i klimatdebatten måste man problematisera den här motsättningen mellan att skydda skogen och att använda skogen som en grön klimatkraft.

Så här fungerar skogen ur ett klimatperspektiv:
Skogen består av ett stort antal åldersklasser – precis som bland människorna finns det, barn, ungdomar, medelålders och äldre. De unga växer snabbt, medan de äldsta inte växer alls. Så småningom dör träden, efter insektsangrepp, stormar och skogsbrand. I nordliga, så kallade boreala skogar, sker det genom stora naturliga katastrofer. När man bedriver produktivt skogsbruk låter man aldrig träden bli så gamla att de självdör, utan avverkar när tillväxten går ner.

Att hålla på gammal skog innebär att den genomsnittliga tillväxten sjunker, och att förmågan att producera förnybara produkter, t ex trä som byggmaterial eller biobränslen som kan ersätta fossila bränslen, minskar. Att hålla undan en femtedel av skogen från produktiv odling innebär ett stort avbräck i skogens förmåga att motverka klimatförändring. Den svenska skogen blir totalt sett en sämre solfångare.

Det finns många som förespråkar att vi ska förlänga rotationsperioderna i skogsbruket (= låta träden bli äldre) för att lagra upp mer grönt kol i skogen. Det är en kortsiktig strategi. Den innebär att vi på kort sikt lagrar biogent kol, men att vi på medellång sikt, inom några årtionden, får en kraftigt minskat inbindning i skogen av koldioxid från atmosfären. Och under tiden har vi bränt en större mängd fossilt kol.

Det finns forskare som räknat på detta. För några dagar sedan kom en rapport från projektet Future Forest vid SLU i Umeå. Den visar att det svenska skogsbruket ger en utsläppsreduktion på 60 miljoner ton koldioxid per år, om man räknar substitutionseffekterna av att vi producerar trä, papper och biobränslen som ersätter produkter och energiråvaror som ger utsläpp av fossil koldioxid. En stor del av den här effekten sker utomlands. Effekten kan jämföras med det svenska inhemska växthusgasutsläppet, som 2012 låg omkring 58 miljoner ton CO2-ekvivalenter (av detta vara cirka 46 miljoner ton koldioxid, resten metan, lustgas mm).

Den positiva klimateffekten av den svenska skogsskörden beräknas av forskarna till 470 kg koldioxid per kubikmeter avverkad skog. Om man genom olika åtgärder skulle kunna öka skörden i den svenska skogen blir effekten förstås ökad klimatnytta. SLU-forskarna har räknat på ett alternativ med ökad skogsproduktion, där man kan använda skogen för att reducera utsläppen med 110 miljoner ton koldioxid.

Hur stor substitutionseffekt man kan få beror på vad det producerade träet ersätter – om det är betong, aluminium eller stål i byggnadskonstruktioner. I slutändan blir det mesta eller allt energi som kan ersätta fossilt bränsle. När vi ersätter fossilt bränsle vet vi exakt vad en kubikmeter ved motsvarar i en panna eller en bensintank.

Vi vet alltså att den svenska skogen redan idag, med dagens skogsbruksmetoder, ger en positiv klimateffekt som motsvarar mer än alla de svenska växthusgasutsläppen. Det sker därför att vi bedriver ett aktivt skogsbruk med stor andel ung och snabbt växande skog. Men vi hugger långtifrån den totala tillväxten. Faktum är att vi redan idag har ett skogsbestånd som sakta åldras, genom att vi hugger mindre än tillväxten. För att använda skogen optimalt ur klimatsynpunkt borde vi faktiskt avverka mer, inte mindre, som Naturskyddsföreningen förespråkar.

Exakt hur avvägningen mellan biodiversitet och klimatpolitik ska se ut är en politisk bedömning. Man kan göra mycket för att ta hänsyn till naturvärden och artrikedom och samtidigt producera mycket. Ett exempel är att lämna viss mängd grov död ved vid avverkningar. Att låtsas som om målkonflikten inte finns är att sticka huvudet i sanden.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer