Tillbaka

2018 - året då klimatet blev privatmoral

Vi går mot slutet av 2018. Det var inte bara året då Donald Trumps klimatförnekelse fick spridning och inspirerade andra ledare runtom i världen att skynda långsamt, ifrågasätta eller rent ut motarbeta klimatvetenskapen. Det var också året då klimatpolitiken privatiserades och blev en fråga om personlig moral och livsstil.

Kjell Andersson

Bloggaren Kjell Andersson.

Istället för att slåss på de politiska barrikaderna för att få politiker i Sverige och runtom i världen att ta klimathotet på allvar och införa starka styrmedel, ska vi nu titta på vår egen tallrik eller ifrågasätta vårt eget och våra vänners semester- och resvanor.

Vid det nyss avslutade klimatmötet i Katowice bildades en allians mellan USA, Ryssland, Saudi-Arabien och Kuwait med målet att urvattna formuleringarna i slutdokumentet. Inte underligt. De här länderna talar i egen sak. De vill fortsätta att bygga sina ekonomier på oljan några årtionden till. De får mer eller mindre tydligt stöd av politiker som främst har en populistisk agenda, som Orbán i Ungern, Bolsonaro i Brasilien och Duterte i Filippinerna. Också Australiens konservativa premiärminister Scott Morrison ansluter. Stämningsläget är radikalt annorlunda än det var 2015 i Paris, då Barack Obama och Xi Jinping ledde det globala samfundet, med stöd av politiker som Dilma Rouseff och Angela Merkel. Då var Vladimir Putin tvungen att anpassa sig, liksom saudierna. Nu kan Putin och MBS (Muhammad bin Salman) visa sitt rätta jag.

På hemmaplan handlar debatten inte så mycket om hur vi ska kunna påverka den här globala politiken, som är avgörande för om vi ska kunna hantera klimatutmaningen, eftersom det svenska bidraget bara är en promille av de totala utsläppen. Nej, klimatdebatten har blivit privat, dessutom med ett starkt inslag av teknikpessimism.

Årets ord är klimatångest. Det är en högst privat och personlig känsla, och artikel efter artikel handlar om hur man ska hantera denna ångest. I Svenska Dagbladet 3 december var rubriken ”Fyra tips för att döva din klimatångest”. Kan det illustreras bättre hur klimatfrågan blivit privatpsykologisk? Läsaren förutsätts ha ångest över klimatet, och nu gäller det att ”döva” denna ångest, inte nödvändigtvis åstadkomma klimatnytta.

Vilka var då Svenska Dagbladets fyra tips?

Jo, att ”skippa den utsläppsintensiva biffen”, att ”undvika det slentrianmässiga bilåkandet”, att ”sätta upp isoleringslister vid fönster och dörrar och hänga upp ett draperi vid ytterdörren” och att ”inte investera dina pengar i bolag som är inblandade i oljeborrning eller skogsskövling”.

Dagens Nyheter hade 30 november en mycket ambitiös och i många avseenden väldigt bra bilaga på temat ”Världens chans” inför klimatmötet i Katowice. Bland annat ifrågasätter bilagan det norska oljeäventyret.

Också i DN ställs frågan: Vilken förändring i vardagen gör bäst nytta för klimatet? DN tar upp tre huvudaspekter av vår konsumtion: transporter, livsmedel och boende. Inom transporter är huvudbudskapen: undvik Thailandresan, byt flyg mot tåg om det går (Paris och Barcelona är två av exemplen) och åk kollektivt. Man jämför fyra färdmedel i vardagen: bensinbil, dieselbil, elbil och buss och budskapet är att byta fossilbil mot elbil. Inom livsmedel är budskapet att äta mindre kött: ”Genom att ersätta nöt- och lammkött samt hårdost med annat protein kan vårt klimatavtryck minska”. Bönor och havrebaserade alternativ lyfts fram. Inom boendet medger DN att utsläppen från uppvärmning och elproduktion redan är låga, men föreslår ändå sänkt inomhustemperatur, vid sidan av att byta från direktverkande el till bergvärme eller fjärrvärme.

Den 8 december kommer Svenska Dagbladet åter tillbaka med klimatråd för vardagen, denna gång ett helt uppslag. Nu ges fyra huvudråd: resa med tåg istället för flyg, pendla med elbil istället för bensinbil, byta ut nötkött mot annat kött och flytta från villa till lägenhet. Precis som i DN en vecka tidigare är Stefan Wirsenius från Chalmers den som gett underlag för råden.

Gemensamt för alla dessa råd är att bioenergin lyser med sin frånvaro. Varför nämns exempelvis inte en biobränsledriven bil (med 85% etanol eller 100% biodiesel) som ett alternativ i DN och varför ska man bara välja mellan bensinbil och elbil i SvD? Varför kan man bara välja på bergvärme och fjärrvärme när man byter ut direktverkande el, enligt DN? Vart tog pelletspannan eller pelletskaminen vägen? Och flygen – varför är det enda alternativet att inte flyga alls? Varför nämns inte bioflygbränslen när man skriver om klimatkompensation?

Förenklat kan man beskriva budskapet om klimatet i svenska media 2018 på följande sätt:

Visst har vi lyckats minska utsläppen i Sverige, men nu måste vi fokusera på vår konsumtion. Och för den har vi all anledning att känna ångest. Bäst dövar vi den genom att sluta flyga och sluta äta kött. Bioenergi finns inte och därmed inte heller alternativet att snabbt byta bränsle.

För egen del tror jag inte att vi löser klimatfrågan genom att sluta resa, genom att byta kosthåll eller genom att sluta handla produkter från andra länder. Jag tror att klimatfrågan måste lösas genom att vi i Sverige, liksom i världen i övrigt, slutar förbränna fossila bränslen som ger tillskott av koldioxid. Detta tillskott har enligt WMO, den meteorologiska världsorganisationen, stått för 82 procent av den ökade växthuseffekten de senaste tio åren. Detta är knäckfrågan.

Sverige kan visa att det går att ha ett modernt välfärdsland utan fossila bränslen. Vi har kommit rätt långt redan, gått nästan i mål inom uppvärmning och elproduktion, och kommit en bra bit på väg inom transportsektorn. Projektet Fossilfritt Sverige visar att det är fullt möjligt att genomföra detta projekt inom alla branscher.

Lösningen heter starka styrmedel, som koldioxidskatt och utsläppshandel, parat med teknikutveckling. Byte till bättre teknik, inte försakelser i vardagen, är lösningen.

För den enskilde har jag följande råd:

  • Skaffa en bil som kan gå på förnybara drivmedel: etanol, biodiesel, biogas eller förnybar el. Om du har en flexifuel- eller biofuelbil, kör på förnybart bränsle! Fråga bilförsäljaren varför inte hans bilmärke tillåter dig att köra på 100% biodiesel eller din laddhybrid på E85.
  • Om du jobbar i ett företag, fråga ledningen hur de genomför omställningen inom det egna bolaget. Hur ser planerna ut för investeringar, interna styrmedel och teknikutveckling?
  • Ät gärna mindre kött, om du mår bra av det. Men tänk också på nyttan av öppna landskap och värdet av att idisslare kan tillgodogöra sig gräs som vi människor inte kan äta själva.
  • Flyg om du vill eller måste, men hjälp till att påverka flygbolagen att byta bränsle till bioflygbränsle.

Men framför allt, delta i den politiska debatten och påverka politiker i Sverige, i EU och i andra länder. Var medveten om att klimatfrågan måste lösas genom global politisk samverkan, starka styrmedel och medvetna globala företag, och att enskilda människor inte kan åstadkomma mycket på egen hand. Privatiserad klimatpolitik och ångestterapi leder ingenstans.

/Kjell

Vi använder oss av cookies. Läs mer