42 procent av oljan kom från Ryssland

Om man tittar i den svenska oljestatistiken ser man att 42 procent av vår oljeimport kommer från Ryssland (siffran gäller 2012) och 46 procent kom från Nordsjön (Norge 25 procent, Danmark 15 procent och Storbritannien 6 procent). Förr brukade man säga att vi inte vill vara beroende av oljeimport från det oroliga Mellanöstern. Numera kommer det mesta av vår olja från grannländerna.

Men vi vet att oljan i Nordsjön håller på att sina. Och i skuggan av den rysk-ukrainska krisen är det naturligt att fråga sig hur beroende vi, liksom de andra EU-länderna, vill vara av rysk olja och gas. Vi vill inte vara beroende, men samtidigt är handelsutbyte och ömsesidigt ekonomiskt beroende något som borde lägga grund för fredligt samarbete.

Det vi ändå påminns om är att det är bra att ha hög självförsörjning på energi. ”Security of supply” är också en av hörnstenarna i EU:s energipolitik, vid sidan av klimatpolitik och konkurrenskraft. Europa är idag till cirka 80 procent beroende av import när det gäller fossila bränslen. Och det beroendet kommer att öka, när olje- och gasproduktionen minskar i Nordsjön, såvida man inte släpper fram en stor satsning på skiffergas och skifferolja.

Sveriges oljeberoende var mycket stort på 1970-talet. Importerad olja stod då för 75 – 80 procent av hela Sveriges energiförsörjning. Vi har reducerat det beroendet med två tredjedelar. I uppvärmningen och i stora delar av industrin är oljan i stort sett borta. Men fortfarande är vi mycket oljeberoende i transportsektorn. Men än är 90 procent av alla drivmedel för bilar, lastbilar och arbetsredskap fossil diesel och bensin. Och, som sagt, nästan hälften kommer från Ryssland.

Det finns teknik och kunskap för att reducera den användningen kraftigt. FFF-utredningen, som nu är ute på remiss, har recept för hur det kan gå till. Den svenska regeringen fastställde redan 2009 en vision om en fossilfri fordonsflotta 2030. Det har gått fem år sedan dess, och mycket lite har hänt, förutom utredande. Nu måste våra politiker samla sig och ange mål och medel för hur vi ska ställa om transportsektorn för att minska klimatpåverkan och görs oss mer självförsörjande. Den här frågan måste bli ett viktigt tema i den politiska debatten under valåret. Villkoren för omvandling av transportsektorn och övergång till biodrivmedel bestäms både i Bryssel och i Stockholm.

PS. Tolkningen av statistiken är inte så självklar. Hälften av Den råolja vi importerar till Sverige vidareexporteras som färdiga produkter, främst bensin och diesel, till andra länder. Man kan säga att vi, främst Preem, ägnar en stor del av verksamheten åt att förädla råolja från Ryssland och sälja vidare på marknader utanför Sverige.

/Kjell